Den tallriken blir läcker!
Kön ringlade lång i Sjökvarteret på tisdagsmorgonen. Det brukar vara så när något är gratis. Men inte bara det, för det lokala ligger folk nära hjärtat även om det kostar litet ibland.
Kostar det så smakar det.
Det handlar om kampanjen Sätt Åland på tallriken. Och hur ser den tallriken ut?
Faktum är att väldigt mycket av det vi kan välja på i matbutiken kommer bortifrån. Trots det kan någon tycka att det mesta vi äter är odlat eller tillverkat lokalt och för en del är det säkert så. Andra struntar blankt i varifrån maten kommer, huvudsaken är att den är någorlunda fräsch och inte kostar mycket Och så finns det konsumenter som aldrig köper någonting i matväg utan att titta efter varifrån varan kommer.
Just nu kan man till exempel köpa sockerärter från Zimbabwe, Guatemala och Kenya och grön sparris från Ungern, Italien, Peru och Åland. Färska gröna bönor kommer från Etiopien och stor färsk vitlök från Egypten.
Den späda vitlöken däremot är åländsk. Ramslök, som garanterat är lokal, har dykt upp i åtminstone en grönsaksdisk. Det finns lokalt odlad rabarber, jordärtskockor, tomater, gurka. Potatis naturligtvis, även om nypotatisen verkar vara slut just nu. Lök. Jordgubbarna kommer snart och litet senare på säsongen finns i stort sett allt man kan önska sig av frukt och grönt.
Alla sorter av mjölkprodukter finns lokalt. Kött, ägg. Just nu kan man ha turen att få vild lax, men strömming duger också bra liksom abborre och andra kustnära fiskar. Det går faktiskt att få ihop en riktigt läcker tallrik med lokala varor.
Vad sägs om gravad lax med hårdkokt ägghalva och stuvade nässlor, grillad entrecote eller grillade lammkotletter, jordärtskockor som får steka i ugnen samt sallad med tomat, gurka och gröna blad. Och som dessert en smulpaj med rabarber, åländska ekologiska havregryn och honung plus glass.
Problemet , om det är ett problem, är att utbudet är så stort. Det finns inte bara en utan kanske ett halvt dussin producenter av havregryn, som dessutom finns i olika varianter. Man måste anstränga sig för att hitta närproducerat. Så är det med det mesta. Borde man med andra ord samla alla lokala matvaror i en avdelning och resten i en annan avdelning av butiken?
Nej.
Om våra lokala producenter skall ha avsättning för sina varor så måste de kunna konkurrera med andra på marknaden. Det går inte alltid att göra det med priset. Även om avstånden från jord till bord, som det talas om i kampanjen, är kort så är kraven på hur djur och grödor hanteras höga, vilket kostar.
Men genom att finnas där, genom att påminna oss konsumenter om vad som finns – och att det finns – och genom att inte prissätta sig ut ur marknaden kan intresset hållas vid liv även om det alltid finns de som av olika orsaker väljer det billigaste.
Ett ypperligt exempel på vad vad man kan göra är Skördefesten, som började som en marknad på lantmannaskolan i slutet av 1990-talet och nu är ett etablerat evenemang som lockar besökare också bortifrån. Litet som litteraturdagarna! Genom att gårdarna tar emot besökare så lär konsumenterna känna sina producenter, kanske fråga efter produkterna i butiken eller rentav köpa direkt från gården. Där hamnar producenter på andra sidan jordklotet – eller ute i Europa – i lä.
Och inget hindrar att det närproducerade går på export. Vi läste nyss att vrakölet nu presenteras i ölhuvudstaden Bryssel.
