DELA

Den märkliga rädslan för mark- och strandplanering

Vill våra politiker inte ha regler, som är någorlunda lika för alla – demokratiska och rättvisa?
Förstår man inte vad planering är till för? Eller är man rädd att bli av med en del av makten, möjligheten att bevilja dispenser?
Det är planeringen av Järsö och Nåtö söder om Mariehamn som inspirerar till att fundera vidare på detta med planering.
Lemland har regler för hur områdena söder om Mariehamn kan bebyggas. Men regler är till för att kringgås och det har man gjort genom att vara kreativ. Eftersom det är kommunen som suveränt beslutar när man ger dispens och till vem så är det inte mycket att säga om det. De som har talan är kommuninvånarna.
Nu är en delgeneralplan fem före färdig och då blir det enklare att få tomt och kunna bygga i området, som av naturliga skäl är attraktivt; havsnära och nära till Mariehamn. Kanske finns det då också mindre behov av att kringgå de regler man gemensamt kommer överens om.

Men det man nu försöker genomföra i liten skala för området söder om Mariehamn är otänkbart för Åland som helhet.
En gång i världen var det tänkt att Åland skulle få en regionplan, som täckte in hela landskapet. Mark skulle reserveras för funktioner som är viktiga för hela landskapet – vägar, broar, kraftledningar, naturreservat och skyddsområden, hamnar med mera. I övrigt skulle det vara fritt fram för kommunerna att göra vad de vill inom sina gränser så länge det inte inkräktar på grannkommunernas möjligheter att existera.
Låter inte det ganska vettigt?
Inte för en majoritet av de politiker som fattade besluten i början av 1990-talet. Istället för att utnyttja möjligheten att planera till allas bästa så avskaffades planeringen. Kommunerna ville inte. Man såg det som att landskapet kom och lade sig i den kommunala bestämmanderätten.
Istället skulle kommunerna göra upp egna planer, som sedan skulle sammanställas av landskapsregeringen. Vi vet hur det blev med det. Det finns regler, men de behöver inte följas.

Vem lider av det?
Det vet vi inte. Sannolikt den som är liten och svag. Om allt får exploateras bara priset är det rätta så är det de stora och starka som tar för sig.
Det är inte alls osannolikt att politikerna, på kommunal nivå men också högre upp, med avsikt motsätter sig planering just för att inte bindas av regler som hindrar dem att ge dispens om det dyker upp en stor skattebetalare som vill ha en vacker strandtomt. Det kan ju inte vara i kommunens intresse att tacka nej till skattebetalare? Och då kan man inte ha regler som stoppar.
Nej. Och stränder finns det gott om, så varför snåla på dem?

Inte snåla, men planera.
Om man tittar på Åland som helhet, ser var det är lämpligt att bygga, var det passar in med en gästhamn, var det kan finnas stränder som är tillgängliga för alla och som därför inte skall bebyggas, då blir allt så mycket enklare.
Man behöver i det sammanhanget också titta på var det går att bygga vindkraftverk och vilka stränder som skall skyddas.
Låter det så himla farligt?
Varje regel som skapas naggar någons makt i kanten. Det är väl där faran ligger. Men planering är samtidigt ett skydd för det stora flertalet, glöm inte det.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax