Den löjeväckande debatten döljer reella risker för alla
Det är ett förfärande faktum att rasism och könsförtryck fortfarande är så aktuella problem i vår moderna värld. Tyvärr förs ibland kampen mot dessa mentala farsoter på så löjeväckande sätt att de motverkar sitt eget syfte.
Naturligtvis menade det anonyma konstnärskollektivet ”Brown Island” bara väl när de kom med synpunkter på hur man skulle motverka strukturell rasism på konsthögskolan Konstfack i Stockholm.
Men genom att föreslå att skolans utställningshall ”Vita havet” – kallat så för att det enorma rummet är så ljust – skulle byta namn på grund av namnets inneboende rasistiska/koloniala klang lyckades man istället skjuta av sig hela foten på en gång.
Debatten som sedan följt i Sverige har varit lika löjeväckande som en Monty Pythonsketch. Arbetet mot rasism på Konstfack bör bedrivas ”genom att använda en dekolonial, intersektionell lins”, föreslår en arbetsgrupp på skolan, en professor som försiktigtvis invände att färgen vit visserligen kan tillskrivas rasistiska grupperingar (tänk ”Vit Makt”) men också kylskåp fick ett så rasande debattsvar från 44 Konstfacklärare, att hon kontaktade sitt fackliga ombud.
Tyvärr känns detta igen från allehanda debatter, inte minns när det handlar om kön/genus. Den som numera gör åtskillnad på biologiskt kön och socialt konstruerat genus får, likt vänsterfeministen Nina Björk, finna sig i att kallas ärkekonservativ: ”Både ’biologiskt kön’ och ’genus’ är fiktioner, fiktioner som använts inom patriarkala och koloniala projekt under århundraden, och som alltjämt har en stor påverkan i dag”, åthutades hon av skribenten Silas Aliki i nättidskriften Kontext. Biologiskt kön är alltså bara en språklig konstruktion.
Ja, man trevar efter värktabletterna.
Det är lätt att göra sig lustig över dylikt frastuggande, mest av allt påminnande om sjuttiotalets käbblande mellan vänsterfraktioner eller åttiotalets postmodernistiska teoribyggen. Och visst finns det gott om debatter där man önskar att alla inblandade bara kunde ta ett chillpill: frågor som vilka toaletter får besökas av vem löses väl kanske enklast genom att man bara tar ner könssymbolerna från dem helt och hållet, hm?
Men bakom de smått komiska krumbukterna lurar reella risker. Det är alltför vanligt att tongångarna på de sociala medierna blir så gälla att folk antingen helt håller för öronen och blir otillgängliga för vanligt sunt förnuft – eller med mer eller mindre fysiska metoder försöker tysta sina meningsmotståndare. I förlängningen lurar såväl konspirationsteorier (för den oförnuftige) eller deplattformering (för den lättkränkte). Bägge är formidabla folkfiender och hotar oss alla.
Men det sorgligaste är kanske vilken otjänst de identitetspolitiskt anfäktade gör sina egna hjärtefrågor. Debatten om Vita havet dränker helt det faktum att rasism i många delar av världen – kanske ännu hela! – är ett av samtidens största vardagsproblem. Högteoretiska genusdiskussioner mellan materialister och postmaterialister överskuggar lätt den enkla sanningen, att halva jordens befolkning regelmässigt förtrycker den andra halvan, ofta med våld.
Kanske finns det slutligen ett enkelt test för den som vill veta om man drivit sin tes om genus eller rasifiering för långt.
Om ditt Facebookinlägg delas av hånfulla högertroll som varnande exempel, tona ner retoriken. Och ta ett par djupa andetag.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
