Den livsviktiga riten
I en sekulär, individualiserad och modern värld finns inte mycket rum för riter och ritualer.
Men de är viktiga både för individen och samhället, i vilken form de än må komma.
Dop, konfirmation, skolavslutning, bröllop och begravning. Riterna utgör viktiga delar av det mänskliga livet och markerar ofta en övergång från en fas till en annan. Många riter och ritualer är dock förknippade med religiösa institutioner och i ett allt mer sekulariserat samhälle har de kollektiva cermonierna till viss mån vattnats ur eller till och med uteslutits ur våra liv. Men riten är en samhällsbärande aktivitet, som har både individuell och kollektiv vikt.
Enligt nationalencyklopedin är rit ”dels en sedvänja/bruk med religiös eller magisk innebörd, dels en fastställd ordning för en ceremoni eller liknande förrättning”. I modernt språk brukar man hänvisa till ordet ritual, som i ordlistan beskrivs som ”standardiserat, institutionaliserat beteende med symbolisk innebörd”. Men oavsett vad man kallar den så är riten/ritualen essentiell för människan och kollektivet hon omger sig med.
”Behovet av ritual är en grundläggande mänsklig instinkt, lika viktig, lika kritisk och rå som vårt behov av mat, skydd och kärlek. Och nödvändig för vår överlevnad.” Det skriver författaren Donna Henes. Genom ritualen markerar vi viktiga skeden och händelser i livet, vi uttrycker glädje och sorg och manifesterar vår kulturella identitet.
Den äldsta riten man hittat bevis på sträcker sig 70 000 år tillbaka i tiden till grottorna i Botswana, daterad till en tid långt före man trodde människor var kapabla till att organisera sig i rituella former. Där har man hittat ett pytonhuvud utkarvat ur sten tillsammans med spjutspetsar som förts till platsen från hundratals mil bort. Spetsarna var brända på ett sätt som tyder på att de var del av en rituell ceremoni.
Riter har i många kulturer varit en del av religiöst utövande, vilket gör att många i dagens sekulära, moderna värld fjärmar sig från både begreppet och utövningen. ”Även om vi rört oss bort från religiösa ceremonier, så behöver människor fortfarande ritualer för att markera stora händelser i livet”, säger Dally Messenger som skrivit boken ”Ceremonier och fester”. Genom ceremonier blir vi sedda och vi ges utrymmet att befästa vår plats i en större gemenskap. Det är farligt och sorgligt att tro att den moderna människan kan klara sig utan riter av något slag genom livet. Det är lika mycket en personlig som en kollektiv förlust att ritualer faller i glömska. Det kan till och med ha rent av skadliga effekter.
Enligt antrolopologen Robert Brain har alla människor ett behov av stödande rituella övergångar i sitt liv och varnar för att avsaknad av ceremonier för exempelvis tonåringar kan orsaka ett skakigt inträde till vuxenlivet. Just den ceremoniella övergången från barn till vuxen, som i religiösa sammanhang ofta symboliseras i form av konfirmationen, är viktig för den identitetsskapande tonåringen. ”Många unga människor känner att de är ensamma, att de inte passar in, att de inte är stöttade. Orsaken? Samhället har inte berättat för dem att hör hemma i gemenskapen – på ett allvarligt sätt i form av en ceremoni”, säger Messenger.
Religiös eller inte , det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att vi i gemenskap har möjlighet att bli sedda, att se varandra och att befästa vår identitet både som individ och som en del av en samhällsgrupp – vare sig det sker i form av en konfirmation eller en tonårs-ceremoni, vare sig det är ett dop eller ett namnkalas. Vi är rituella djur och vi behöver skapa mer utrymme för riter också i våra moderna, individualiserade liv.
Heidi Hendersson
