DELA
Foto: Stefan Öhberg
Jomala kommunfullmäktiges beslut i förra veckan om att inte utvidga insynen i kommunens beslutsprocesser bådar illa inför framtiden. Politikernas uttalanden reser frågetecken och tjänstemännens inställning tyder på att omsorgen om den egna arbetsron går före offentlighetsprincipens grunder. Vad betyder detta för närdemokratins framtid på Åland?

Den kalla nordanvinden från Jomalas fullmäktige

I förra veckan avgjordes en strid om Jomalabornas rätt till insyn i ärenden som rör deras vardag.
Politikerna och tjänstemännen intog i den striden positioner som är dem ovärdiga – och som väcker oro för demokratin på hela Åland.

Den 25 augusti beslöt Jomala kommunfullmäktige att rösta nej till ökad offentlighet.

Frågan handlade om huruvida man skulle publicera föredragningslistorna i sin helhet inför kommunstyrelse- och nämndsammanträdena … Jo, det låter kanske tråkigt, men det har med hela närdemokratins hjärta och själ att göra.

På begriplig svenska handlade nämligen omröstningen om följande: ska kommunen lägga ut en sammanfattning på nätet av ett ärende man snart ska ta upp, tillsammans med den föredragande tjänstemannens förslag till beslut?

Eller ännu enklare uttryckt: har du rätt att få reda på vad som är på gång i din kommun innan politikerna bestämmer åt dig?

Nä, sa Jomala.

Motionen väcktes av Jomalas liberaler och understöddes av socialdemokraterna. Men när de andra partierna röstade ner förslaget låtsades de inte som att det handlade om politik – i Jomala råder ju ett sånt samförstånd, gubevars – utan om juridik.

Det man åberopade var dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Såväl kommunfullmäktiges ordförande Anders Eriksson (ÅF) som kommundirektören Christian Dreyer ifrågasatte om det skulle vara lagligt möjligt att publicera föredragningslistorna eftersom de innehöll personuppgifter.

Det är förstås bra att politiker månar om den personliga integriteten och att tjänstemän är försiktiga av sig. Men i detta fall är juridiken så enkel och grundligt utredd så att man undrar om det ligger andra bevekelsegrunder bakom Jomalas beslut.

För det är bara att läsa innantill i frågan på det finländska kommunförbundets hemsida:

”Kravet på ett positivt förhållningssätt till offentlighet och kommunens informationsskyldighet talar för en tolkning enligt vilken kommunen kan publicera organens föredragningslistor på sina webbsidor redan före respektive ordinarie möte, dock med beaktande av sekretessbestämmelserna och de lagstadgade kraven på behandlingen av personuppgifter”, står det att läsa under avdelningen Offentlighet och datasekretess.

Sedan kan man läsa vidare om behandlingen av personuppgifterna, som följer den vanliga regeln som alla tjänstemän och journalister känner till: stryk de detaljer som enligt offentlighetslagen ska hållas hemliga, behåll det som ligger i allmänhetens intresse att ta del av.

Inget nytt där, och således inga problem med att lägga ut listorna. Så varför vill inte Jomala låta sina invånare ta del av demokratiska processen innan den är över?

Kommundirektör Dreyer säger på Facebook att han i sin beredning rådgjort med Datainspektionen och Jomalas dataskyddsombud beträffande Mariehamns rutiner och kommit fram till att de strider mot lagen.

Det är i sig uppseendeväckande att en kommundirektör kallar stadens datahantering för olaglig. Det är oklart om han varit i kontakt med Kommunförbundet – kanske hade han då kommit fram till en annan, öppnare slutsats?

Men han skriver i samma inlägg också kryptiskt: ” … detta skulle kräva nya rutiner i Jomala.” Och där osar det lite bränt i nosen på en murvel. Jaha? Och vad är problemet med nya rutiner? Skulle de bli för jobbiga månne?

Offentlighetslagarna är inte till för att göra tjänstemännens liv bekväma, utan för att trygga medborgarnas demokratiska insyn i beslutsprocesserna.

Skaver skorna? Beklagar. Skaffa plåster.

Det stora problemet med Jomalas vägran att ge invånarna den ökade insyn som den nuvarande offentlighetslagens förarbeten faktiskt rekommenderar, är dock de folkvaldas inställning.

Vilka märkliga repliker det fälldes i Jomalas kommunfullmäktige för en vecka sedan!

”Det är viktigt för medborgarna att veta vad vi pratar om, men det riskerar att bli kontraproduktivt om vi inte tillåter våra tjänstemän att tänka lite halvfärdiga tankar”, sa Wille Valve (MSÅ), och lyckades därigenom både missa vad diskussionen gick ut på och förolämpa kommunens samtliga tjänstemän (eller är deras tankekraft så klen att den måste sekretessbeläggas?).

René Janetzko (Ob) förklarade å sin sida att tjänstemännen inte ska behöva prata med media innan ett ärende är avgjort, vilket väl milt talat är en intressant invertering av hela offentlighetsprincipen.

Av intresse var också Dennis Janssons tankar kring det hela. Enligt tidningen Åland påpekade han att ”det ordnas val vart fjärde år och att den som inte är beredd att ta beslut utan att fråga allmänheten om ytterligare råd, kanske inte är rätt person för uppgiften.”

Slagkraftigt formulerat, men ett dystert besked för invånarna i Jomala. Så det räcker med att de tillfrågas en gång vart fjärde år om sin åsikt?

Ytterst speglar emellertid beskedet från Ålands största kommun djupare skeenden inom landskapsregeringen. I dess korridorer härskar nu trots allt Jomalas förre kommundirektör John Eriksson över tjänstemännen. Man hoppas att han inte har samma inställning som sina forna kolleger i dessa frågor.

För snart ska det fattas beslut om insynen i offentligägda bolag på Åland, som det omskrivna it-bolaget Åda. Snart ska man ta ställning till hur länge media måste vänta på att få ut allmänna handlingar.

Ur det perspektivet kan de snåla nordanvindarna från Jomala förebåda ett kallare klimat för hela den åländska demokratin.