Den ifrågasättbara helikopterturismen
Vad är väl en helikoptertur över Slemmern…?
Enligt många är den bullrande, miljöskadlig, stämningsförstörande och högst ifrågasättbar.
Det finska företaget Procopter inledde sin verksamhet på Åland förra veckan med att erbjuda privata helikopterflygningar över staden. Telefonerna gick ”heta” enligt bokaren och responsen både från polisväsendet och flygledningen var positiv inför den nya turistattraktionen.
Men ett stenkast från helikopterbasen var tongångarna inte lika hyllande när flygturerna väl satte igång.
För de som fick åtnjuta bullret av den högtflygande sightseeingen var främst försäljarna och besökarna på Sjödagarna. Sjödagarna pågår i fem dagar och är ett evenemang som hållit på sedan 1998. Sjökvarteret inbjuder till stämningsfullt samkväm med musik, kultur, hantverk, båtliv och dans. Det är ett av Ålands största och mest välbesökta kulturevenemang med cirka 20 000 besökare årligen. För många är ett strosande bland båthusen en frist från storstadsliv, buller och trafik. Men i år erbjöd den inte samma stillsamhet som tidigare.
När undertecknad gjorde ett snabbt stopp nere bland stånden för ett litet inköp sammanföll det precis med starten för en av de sju minuter långa helikopterfärderna som återkommande flög upp i luften på andra sidan gatan. Mullret var påtagligt och försäljaren ifråga suckade argt. En kund vid ståndet klagade irriterat över oljudet. En annan tyckte det förstörde stämningen och de pågående samtalen avbröts för att invänta helikopterns avfärd.
Och detta var bara en av många turer som enligt helikopterföretaget själva ska ha varit tillgängliga från nio på morgonen till nio på kvällen. Om de var så pass fullbokade som de uppgett betyder det alltså att det under Sjödagarna troligtvis varit hundratals dylika bullrande avfärder som inte bara stört försäljning, utan även inverkat på stämningen på ett av Ålands populäraste turistevenemang.
Helikoptern tar max tre personer. Även om den skulle åka sex turer i timmen, tolv timmar om dagen så motsvarar det fortsättningsvis ”bara 1 080” personer under fem dagar. Antagligen 1 080 väldigt nöjda och glada personer, men inte närapå så många besökare som strosar runt i Sjökvarteret.
Man förstår att satsningen, som getts tillfälligt näringslivstillstånd, förväntades öka mängden turistaktiviteter i staden. Men från ett rent turismnäringslivsperspektiv så kanske det förde med sig mer skada än nytta. Om bara 20 procent av Sjödagarnas besökare upplevde att kvaliteten på upplevelsen försämrats på grund av bullret så är det mer än de dryga 1 000 som fått njuta av högtflygande utsikter. Inte så bra poäng för Turist-Åland alltså.
I dagens tidning konstaterar arrangören för Sjödagarna att helikopterturerna inverkade negativt på evenemanget som helhet. Man ifrågasätter inte konceptet, men nog placeringen. På Mariehamns stad har de fått in ett tiotal klagomål och enligt ansvarig tjänsteman ska man ha uppmanat helikopterföretaget att ändra rutt.
Men start och landning har fortsättningsvis företagits precis invid Sjökvarteret och frågan är om inte hela Mariehamn ska förskonas från onödig flygverksamhet under de finaste uteserveringsdagarna?
Arga turister (och ålänningar) åsido, så finns det en annan aspekt som också borde väga in i landskapets och stadens beslut att nästa år igen ge grönt ljus för en aktivitet av det här slaget. Nämligen miljöaspekten.
Både staden och landskapet har ett uttalat miljöfokus och turismnäringen på Åland är duktiga på att profilera sig som gröna alternativ med ett utvecklat hållbarhetstänk. Bland närodlad mat och naturupplevelser tillåts alltså en högst ohållbar form av ren och skär nöjesåkning. Vi har redan Poker Run och en stor vurm för bilar och motorsport på Åland. Behöver vi också en utomstående aktör som ska orsaka både buller och utsläpp?
Helikopteråkning är en särdeles omiljövänlig sådan och släpper ut tre till fem gånger mer än en dieselbil. När det kommer till buller (vilket också räknas som en miljö- och hälsofråga) så kan en helikopter ge upphov till ljudnivåer på 110 decibel. Det mänskliga örat kan ta skada av ljud från redan 85 decibel.
Summa summarum : turismhöjande aktiviteter i all ära, men någonstans måste gränsen sättas. För stämningen, miljön och för den enskilde individens välmående.
Kanske går den gränsen vid helikopterturer.
