Den fattiga pensionären är oftast en kvinna
Pensionär och kvinna. Det är två stora ekonomiska riskfaktorer.
Men att vara en åldrande kvinna ska inte innebära att man per automatik fastnar i en fattigdomsfälla.
”Jag lever på pensionen men köper ingenting.” Det säger Anja Ammondt i en intervju med Hbl, som i ett flertal artiklar uppmärksammat fattigdomen bland pensionärer i Finland. Detta efter att Pensionsskyddscentralen har gått ut med statistik som visar att var tionde pensionär upplever allvarliga ekonomiska svårigheter.
En del av de 4 000 pensionärer som tillfrågades i centralens enkät uppger att de har dragit ner på nödvändiga utgifter såsom mediciner och hälsovård. En tredjedel uppger att det inte blir pengar över efter att man betalat räkningar och andra hushållsrelaterade kostnader. Siffror från Eurostat – EU-kommissionens egen statistik, visar att 13,6 procent av pensionärerna i Finland lever under gränsen för risk för relativ fattigdom.
Bland de fattiga pensionärerna är kvinnorna, som i så många andra negativa ekonomiska sammanhang, överrepresenterade. De finska kvinnornas medelpension är fem hundra euro mindre än männens.
Även på Åland kan man skönja de ojämlika trenderna i pensionärsleden. Enligt en ÅSUB-rapport från 2015 är speciellt kvinnor ekonomiskt utsatta i gruppen 65-åringar och äldre. Totalt 70,8 procent av de ekonomiskt utsatta äldre var kvinnor. Statistiken indikerar att ju äldre kvinnor blir, desto vanligare är det att de lider av ekonomisk utsatthet.
Det är sorgliga siffror – och om man får döma av den rådande politiken i Finland lär framtiden inte bli bättre för de kvinnliga pensionärerna. En jämställdhetsrapport visar att den sittande regeringens politik har gett männen fler fördelar, bland annat genom förändringar i beskattning och sociala förmåner samt konkurrenskraftsavtalet.
I Finlands nuvarande regeringsprogram finns inga konkreta jämställdhetsmål eller planer utritade. Då blir det lätt hänt att trilla in i gamla mönster, mönster som historiskt sett gynnat män. I Sverige bedöms budgeten enligt jämställdhetskriterier, just för att undvika ekonomiska baksmällor som förfördelar kvinnor – eller män. När ska vi få liknande utvärderingar i Finland, och på Åland?
Landskapsregeringen konstaterar i sitt regeringsprogram att man ” har ett medvetet genusperspektiv”. En jämställdhetskonsekvensanalys görs av alla lagar och finansminister Mats Perämaa konstaterar att jämställdhetsfrågan är en väsentlig del av hållbarhetsarbetet, något som genomsyrar hela regeringsarbetet. Men eftersom det fortfarande råder obalans mellan könen, speciellt bland de äldre, så bör man göra mer för att aktivt utvärdera och motarbeta ekonomisk förfördelning på alla nivåer. Malin Gustavsson, jämställdhetskonsult på Ekvalita, konstaterar att man behöver vara konkret och tydlig.
– Har man inte lovat något specifikt om jämställdhet så blir det ingen automatisk uppföljning.
Gustavsson efterlyser genomgripande könskonsekvensbedömning som också analyserar olika kvinnliga grupper var för sig, till exempel de kvinnliga pensionärerna.
För de är en utsatt grupp, där många faktorer inverkar för att bidra till en ökad risk för ekonomisk marginalisering. Kvinnor är i större utsträckning hemma med barnen, de tjänar fortfarande mindre än män (89 cent för varje manlig euro), de lever oftast längre och tar hand om sina partners – men hamnar själva på dyrare institutionsvård.
Anja Ammondts delar med sig av sin historia: ”I 54 år försörjde jag familjen. Jag gjorde allt hemma: skötte barnen, lagade mat, tvättade, städade och jobbade ibland med två jobb för att vi skulle ha råd att betala räkningar. När min man dog fick jag inget efter honom – det är det enda som harmar mig.”
Hon konstaterar i nästa andetag att hon slutat skämmas över sin ekonomiska situation. Och det har hon rätt i. Det är inte individen som ska skämmas för strukturella problem, det ligger på samhället att se till att kvinnorna inte hamnar i kläm i finanspolitiken.
Man ska kunna leva som pensionär, inte bara överleva. Det gäller kvinna som man.
