Den etiska vattenfrågan
Finland är ett av de vattenrikaste länderna i världen. Men bara för att vi har, betyder det inte att vi behöver slösa.
Det är inte bara en resursfråga, utan också en etisk sådan.
Det är torra tider och julihettan verkar inte vilja ge med sig. Grundvattennivåerna rapporteras vara extremt låga och jordbrukarna oroas över de sinande bevattningstäkterna. Ålands vatten har ännu inte gått ut med några rekommendationer kring sparsam vattenanvändning, men ÅMHM manar till eftertänksamhet.
Finland har några av de bästa dricksvattenresurserna i världen. De tusen sjöarnas land besitter inte mindre än 187 888 vattentäkter som är större än 500 kvadratmeter och det finns över 6 000 kartlagda grundvattenområden, varav 3 800 klassas som viktiga för vattenanskaffning. Vi har det så bra ställt att vattenexport till och med kommit på fråga.
Av förklarliga skäl har inte vatten varit på finländarnas prioritetslista. När vi fräste på som värst på 70-talet gjorde den genomsnittlige finländaren av med drygt 400 liter om dygnet. Nu ligger motsvarande siffra på 140 liter.
Vattenförsörjningsstatistiken på Åland visar däremot på en uppåtstigande trend. 2017 låg landskapets totala konsumtion på 2 383 000 kubikmeter. 2005 var det 2 090 000.
På Å̊land finns det 379 sjöar och i dagsläget används 7 av dessa sjöar som råvattentäkter. Den allmänna dricksvattenförsörjningen för stad och landsbygd kommer från ytvattentäkter. I skärgården förses majoriteten med enskild vattenförsörjning eller gemensamhetsanläggningar från grundvatten.
Undantaget för skärgården är Kökar med ytvattentäkt och Föglö med avsaltningsanläggning.
Men både grundvatten och ytvatten urlakas i torra tider. Enligt senaste mätningen låg dricksvattennivåerna på minus 37. Minus 10 är högsta nivån och Ålands vatten har tillstånd av ÅMHM att gå ner till 70. Vd Christian Nordas säger att man ska se över situationen i augusti – i värsta fall har man tillstånd att tömma Dalkarby träsk. Och då mitt i allt har Åland en sjö mindre.
Åland konstateras tillsvidare ha god tillgång på dricksvatten av bra kvalitet. Men våra vatten mår allt sämre. I delrapporten för vattenåtgärdsprogrammet för Åland som publicerades i slutet av mars kan man utläsa att ingen vattenförekomst uppnår en god vattenstatus för åren 2011-2016.
Allra sämst är det i våra inre vikar. Orsaker som nämns är bland annat enskilda avlopp, reningsverk samt avrinning från jord- och skogsbruk. Till följd av sämre vattenkvalitetsutveckling i ytvattentäkterna finns det ett behov av att stärka och utöka vattenskyddet på Åland. Arbetet med att inrätta fler vattenskyddsområden har varit på agendan vid flera tillfällen, men har ännu inte förverkligats.
Det finns alltså ingen Plan B, såvida vi inte vill börja tömma sjöar, och kanske är det bra att vi inte i sann ”slit och släng” -anda kan förlita oss på att vi kan matcha vår ökande konsumtion med ett ökande utbud. För det är få andra ställen i världen man kan göra det. Speciellt när det kommer till vatten.
Ungefär två miljarder människor, eller en femtedel av världens befolkning, lever i områden med vattenbrist. Med de rådande klimatmodellerna kommer torka år 2030 vara orsaken till att mellan 24 och 700 miljoner människor tvingas fly sina hem. FN konstaterar att det, i likhet med matkrisen, inte råder global brist på vatten sett rent totalt. Liksom med mat som produceras i överflöd och slängs bort i rikare delar av världen, så producerar vi och spolar bort värdefullt vatten.
”Det är i globalt perspektiv en skam att vi i Finland använder dricksvatten för att spola toaletter. Men finländare är tills vidare ovilliga att betala mera för vatten för miljöns skull”, säger hydrologen Mirjam Orvomaa på Finlands miljöcentral i en intervju med HBL.
När det finns människor som går törstiga i världen, så använder vi en minimal bråkdel av vårt vatten till att väta våra strupar. Det mesta går till att tvätta kläder, spola toaletten och duscha. Till det används inte bara vatten, utan även energi – både det som används för att värma upp vattnet, men också det som går åt till att transportera det.
Vatten är, liksom många andra globala resursproblem, en solidaritetsfråga. Även om vi inte har en brist på råvaran, så lever vi i en global värld där jakten på vatten är en daglig kamp. Således blir vattenfrågan också en etisk sådan. Är det okej för oss att slösa bara för att vi kan?
Det är en fråga väl värd att ställa i dessa extrema tider. Och det gäller inte bara vatten.
