Demokratin utmanas – vem säger ifrån?
Folket tappar sin makt när det offentliga töjer på gränserna för det tillåtna.
Landskapets spelbolag, Paf, har upphandlat arkitekttjänster från vd Anders Ingves fru. Ingen annan fick vara med och bjuda.
Polischefen håller en kurs delvis på finska trots att lagen säger att all utbildning ska ske på svenska i landskapet.
Och i USA spanar man på både egna och andras medborgare genom att skanna trafik både på mejlservrar och servrar för sociala medier.
Gemensamt för alla tre exemplen? De är rör sig i gränszonen för vad som är tillåtet, och ingen utkräver på allvar ansvar.
Vi börjar med den senaste ”affären”. Landskapets spelbolag, fiffigt ordnat i en förening, ska bygga ut sitt kontor. För att få styr på bygget har man anlitat Bettina Ingves. Ingen större sak i sig, men det hela skedde utan den offentliga upphandling som andra landskapsägda organisationer måste genomföra och det är Paf-vd Ingves fru som nu fått uppdraget.
Det sistnämnda lämnar vi därhän, ledningen för Paf har förklarat att vd inte varit inblandad i upphandlingen och därför inte jävig. Låt gå för det.
Men det förstnämnda, att man inte behöver följa samma regler som andra offentligt ägda verksamheter är bekymmersamt. Likaså Paf:s besked att man kommer att offentliggöra kostnaderna. Senare. Kanske. Och bara till dem de anser behöver veta.
Paf är i dag ett bolag (eller förening) som blir en allt viktigare del i finansieringen av landskapet Åland. Men insyn i verksamheten? Icke. Pafs mål är att, som det står på hemsidan, vara ”ett spelföretag vars enda syfte är att samla in pengar till goda ändamål”. Då borde också ägarna, medborgarna, ha insyn i hur företaget spenderar pengar.
Det handlar inte om att Paf inte ska ha ändamålsenliga, bra och moderna lokaler att husera i. Det handlar om tillit, öppenhet och – ytterst – demokrati.
Demokrati handlar det också om när det handlar om att polisen ska följa lagen. Självstyrelselagen är på området gällande språkskyddet i offentlig verksamhet är glasklar. Språket ska vara svenska. Ändå valde polismästare Teijo Ristola att hålla en kurs om utlänningsärenden delvis på finska med motiveringen att det inte fanns någon utbildare som kunde svenska och det blev för dyrt med tolk.
Mot bakgrund av den infekterade debatten om språkbruket i polishuset tidigare i år är det lätt att se den finska delen av kursen som en provokation från polismästarens sida. Och än värre: om inte polisen följer lagen, varför ska andra göra det? Polisen måste föregå med gott exempel även om det är krångligt eller kostar en slant.
På en annan nivå, men som ändå kan ha drabbat och drabba ålänningar, är skandalen kring USA:s övervakning av internet. USA har, med hjälp från ett antal internetjättar som Facebook, skannat av mejl och meddelanden från jorden alla hörn i jakten på terrorister. Helt lagenligt, eftersom USA har anpassat sina lagar efter elfte september så att staten får göra nästan vad som helst bara det sker i jakten på onda människor.
Icke desto mindre är det förkastligt att du och jag inte vet vem som faktiskt ser det vi skriver till andra över nätet. Den personliga integriteten har kastats på historiens skräphög, i säkerhetens namn.
Än mer förkastligt är att det är de som avslöjar USA:s skumraskspel som kommer att få lida bakom lås och bom i resten av sina liv.
När det offentliga töjer, flyttar och utmanar de laggränser som vi gemensamt satt upp faller en stor del av den demokratiska tanken. Den som menar att det är vi, folket, som ska styra. Med smarta företagskonstruktioner, bortförklaringar och under förespeglingen att vi måste skyddas från något tar enskilda grupper makten ifrån folket.
Någon måste göra något.
