DELA
Foto: Jonas Edsvik
Fixtjänst är en av flera verksamheter som sysselsätter personer med funktionsvariationer. Det är en verksamhet som ska ge klienterna en meningsfull vardag, men det behöver de varje vardag, varje vecka – inte bara varannan vecka som arbetsgruppen föreslår.

Debatten blottar ideologiska skillnader

Diskussionen om den av landskapsregeringen beställda rapporten om sparförslag i kommunal service går het. Det är inte oväntat när den startas med en skrivbordsprodukt, en fastslagen begränsning om att inte gå in på kommunstrukturen och med enbart regeringsblockets företrädare som medlemmar.

Det som är bra med rapporten är att den tvingar fram en ideologisk diskussion. I goda tider suddas ofta ideologiska skillnader partierna emellan ut. I sämre tider blir skillnaderna skarpare och tydligare, vilket sannolikt gör valet för väljare som inte är så politiskt brydda lättare.

Om det ännu är oklart för någon i vilken ideologisk riktning arbetsgruppens förslag går kan det sammanfattas i att den inte prioriterar jämlikhet, jämställdhet eller hållbarhet.

 

Ett av förslagen i rapporten är att minska på sysselsättningen för personer inom specialomsorgen, från daglig verksamhet till varannan vecka. Det visar på direkt inkompetens och en skrämmande människosyn.

Det är ju inte så att exempelvis Fixtjänst producerar flaggor, tygväskor och yogapallar för att täcka den lokala efterfrågan på dessa produkter, utan det är för att det ger människorna som skapar produkterna en meningsfull sysselsättning. Även människor med funktionsvariationer har rätt till liv med innehåll och rätt att känna att de kan bidra. Varje dag, inte bara varannan vecka.

I rapporten anses transporterna mellan boende och sysselsättningen vara dyr och onödig. Visst är det dumt att varje vardag transportera människor kors och tvärs, fram och tillbaka långa sträckor. Men att lösa transportproblemet med ett vecka-vecka-arrangemang är arrogant mot människorna som berörs.

Lösningen borde ju vara att på lång sikt strukturera om så att transportbehovet minskar eller försvinner. Faktum är att när KST i dag planerar nya boenden är det här något som man försöker beakta och i stället strukturera verksamheten så att boende och daglig verksamhet finns i (närmare) anslutning till varandra. Boendet ska ändå få vara klientens hem och sysselsättningen bör finnas på en annan plats än i hemmet för att göra skillnad på hem och arbetsplats, fritid och arbete.

Sedan finns det också andra åtgärder inom både dagverksamheten och boendeservicen som både kan, och måste, effektiviseras, göras billigare eller skalas bort. Precis som ingen del av den offentliga servicen kan undgå det sparbeting som väntar.

 

Ett annat märkligt förslag är att stryka det kommunala tvånget på bibliotek. Faktum är att ingen kommun i dag är tvungen att ha ett eget bibliotek. Det som lagen kräver är att det finns ett bibliotek för kommunens invånare, men det kan ligga i grannkommunen.

Det är alltså helt möjligt för exempelvis norra Ålands kommuner att samarbeta kring ett bibliotek i förslagsvis Godby. Det kan eventuellt kompletteras med att skolorna har mindre bibliotek för att täcka behovet av litteratur i skolan. Det skulle ge en mer jämlik service för kommuninvånarna än att invånarna i Geta, Vårdö, Saltvik och Sund ska bli helt utan bibliotek, även om de tvingas köra lite längre.

Sedan är det upp till dem som genomför den reformen att se till att sammanslagningen sparar pengar, förstås.

 

Ser man på reaktionerna av Nyans rapportering är det många som är upprörda över sparförslagen, inte bara oppositionens frontfigurer, utan också i de breda folklagren. Det är helt förståeligt. Att tvingas spara och skära ner upprör alltid. Speciellt på Åland där gemene man är van med guldkant och hyperlokal service.

Med lite mer strategiskt tänkande – exempelvis genom att beställa en bättre rapport, inkludera alla partier i arbetet och kräva att alla bosatta på Åland fortsättningsvis ska ha (någorlunda) jämlik service – hade landskapsregeringen kunnat undvika en del av dikeskörningen.

Nu är läget som det är. Det politiska Åland får tugga sig igenom en höst med inflammerade debatter om på vad och hur mycket man ska spara.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp