De ungas perspektiv saknas i besluten
Mycket tyder på att de unga kommer att få bära den tyngsta bördan av pandemins sociala och ekonomiska följder. Trots detta blir de unga sällan hörda i den rådande samhällsdebatten. Bland många andra generationsavgörande frågor tampas unga med försämrad mental hälsa och utmattning. Att ignorera dessa problem i ytterligare en mandatperiod vore ett misstag.
Covid-19-pandemin ledde till omfattande smittskyddsåtgärder över hela världen. Åtgärderna har inneburit att människors liv har påverkats väsentligt, men det var en detalj som fick förbises. När pandemin var som värst handlade det om att rädda liv. Det fanns ingen tid att börja reflektera om vilka påföljder restriktionerna skulle tänkas ha. Nu har utvärderingar över smittskyddsåtgärderna börjar rassla in från olika håll.
De åländska myndigheterna presenterade nyligen sin egen rapport om covid-19-pandemins två första år på Åland. Landskapsläkaren Knut Lönnroth säger att vi har gjort tillräckligt, kanske till och med för mycket. Men på vems bekostnad?
Det finns en stor mängd studier som vittnar om ungas försämrade mentala hälsa. Utvecklingen är således väldokumenterad. Nyligen publicerade det finländska forskningsinstitutet E2 Forskning sin slutrapport för projektet ungas goda liv som genomförts 2021–2022. Studien baserar sig på en landsomfattande enkätundersökning som besvarades av 1 126 personer mellan 20 och 29 år, och 110 intervjuer med unga vuxna i Helsingfors, Vasa och Uleåborg.
Över hälften av de som svarade på enkäten är oroliga över sitt mentala välbefinnande och hur de ska orka i framtiden. Det rådande världsläget kan såklart förklara en del av resultaten. Restriktionerna som infördes under covid-19 pandemin var särskilt påfrestande för den här gruppen. Den kraftigt begränsade sociala miljön och förlängda skol- och universitetsstängningar avbröt de ungas rutiner och sociala kontakter. Således har flera årskullar gått miste om utbildning och sociala upplevelser som förväntas för en hälsosam utveckling.
Covid-19-pandemin har haft en stor inverkan på ungas möjligheter att leva ett bra liv och nu undrar över hälften av E2-enkätens svarande om de någonsin kommer att kunna göra det. Vad säger det om de ungas framtidstro?
Unga känner sig marginaliserade i den senaste tidens samhällsdebatt och beslutfattande. En anledning kan vara att denna grupp setts som ganska oproblematisk. De äldre generationerna minns ungdomsåren som några av de bästa åren i deras liv. En annan något dystrare anledning kan vara att det är den gruppen som röstar minst, både nationellt och på Åland. Ur ett åländskt perspektiv bor dessutom stora delar av den här åldersgruppen utanför Åland för studier eller jobb och förblir därför en oviktig väljarbas. De åländska partiernas plan för de som stannar kvar är att sätta dem i arbete. Om de skaffar barn går det att vädja till den här väljargruppen med barnomsorg och dylikt, men som egen grupp i samhället är det sällan unga vuxna får någon tillsyn i den förda politiken.
Om unga människor ignoreras kan det hända att de inte vill bygga upp sina liv och karriärer på Åland. I E2:s intervjusvar finns det vissa som ifrågasätter solidariteten mellan generationerna, då deras upplevelser under pandemin har sett mycket olika ut. Denna utveckling kan innebära att avståndet mellan generationerna ökar. Hur det är att vara ung idag är inte en upplevelse som alla kan relatera till. Det är därför viktigt att kartlägga och svara till de unga vuxnas specifika behov.
Nästa år är det både lagtingsval och riksdagsval. Det är därför hög tid för dem som tänker ställa upp att se över vad man ska gå till val på. Även om unga vuxna inte utgör den främsta väljarbasen kommer de ändå att påverkas av den politik som kommande politiker väljer att föra. Hur man väljer att svara på den här gruppens upplevelser och behov i pandemins spår kommer att ha långsiktiga konsekvenser. För unga är medvetna om hur utspritt problemen kring mental hälsa är i deras åldersgrupp. Att ignorera dessa i en mandatperiod till vore en käftsmäll.
