De rikaste kan göra något åt klimatkrisen
Nästa vecka börjar årets stora klimattoppmöte COP28. Då finns anledning att få världens rikaste människor att ta ett större ansvar för klimatkrisen. Deras påverkan är större än man kan tro – mycket på grund av hur de investerar sina pengar.
Inför det stora klimattoppmötet, COP28, är läget mer akut än någonsin. Målsättningen som fastslogs i Parisavtalet – att hålla den globala uppvärmningen under två grader – är i fara.
Utsläppen ökade i och för sig mindre än ifjol, men inte alls lika mycket som krävs för att nå målet från Paris. Enligt FN:s klimatchef Simon Stiell måste mötet i Dubai bli en vändpunkt. Jämfört med 2019 måste utsläppen nästan halveras (43 procent) fram till 2030.
”Världens länder tar små steg för att stoppa klimatkrisen. De måste ta djärva kliv framåt på klimatmötet COP28 i Dubai”, sade Stiell i ett pressutskick om FN:s klimatanalys.
Vi har hört det många gånger förr. Läget har varit akut länge. Och kunskapsläget är så pass tydligt att ingen kan hävda okunskap. Den bistra sanningen är att världsledarna helt enkelt inte har lyckats ställa om tillräckligt snabbt för att minska utsläppen av klimatskadliga gaser.
Och det är förstås anmärkningsvärt att mötet hålls i Dubai – ett land som präglas av precis det överflöd som är starkt bidragande till klimatkrisen.
Det är välkänt att den ”rika delen av världen” står för den absoluta merparten av utsläppen. Och nu har det blivit tydligare än någonsin – speciellt om man ser på de rikaste av de rika. Den brittiska tidningen The Guardian har tillsammans med Oxfam och Stockholm Environment Institute (två organisationer som jobbar med global rättvisa och klimatkrisen) kommit fram till att världens rikaste procent släpper ut lika mycket klimatskadliga gaser som två tredjedelar av jordens befolkning – närmare bestämt de fattigaste två tredjedelarna. För att sätta siffran i perspektiv skriver The Guardian att det skulle ta 1 500 år för någon som inte är del av den rikaste procenten att orsaka lika stora koldioxidutsläpp som rikingarna.
Det är hissnande siffror.
De superrika köper inte bara privatflyg och stora båtar – sättet de investerar sina pengar på snabbar på klimatkrisen. Många av de branscher som de rikaste har byggt sin framgång på är klimatbovar – till exempel oljeindustrin – och att de rika fortsätter investera i klimatskadliga verksamheter bidrar rejält till utsläppen som tillskrivs dem.
Det är också välkänt att klimatförändringarna främst påverkar de som har sämst chans att anpassa sig. Människor som är direkt beroende av sin närmiljö, saknar skyddsnät och som är extra utsatta för extremväder riskerar att drabbas hårdast. Faktum är att anpassningar till klimatförändringens effekter har behövts redan länge. För 14 år sedan lovade världens ”rika” länder att bistå ”fattiga” länder med 100 miljarder dollar varje år för att underlätta klimatanpassningen, enligt FN (definitionen av rika och fattiga länder är inte alltid solklar – och inte heller alltid korrekt. Inom nationsgränserna växer klyftorna också snabbt vilket gör att enbart fokus på rika och fattiga länder blir missvisande). Löftet har brutits. År 2020 betalade världens rika länder visserligen 83 miljarder dollar för klimatanpassningsåtgärder – men bara en bråkdel gick till länder där människor löper störst risk att drabbas.
Trots det dystra läget görs nu insatser för att skapa en hoppfull stämning inför Dubai. Klimatchefen Simon Stiell tror att utsläppen snart kulminerar. Vid 2030 tror experter att utsläppen är två procent lägre än 2019. Det är en bra bit från målsättningen om en minskning med 43 procent. Men att toppen tros vara nådd snart – och att kurvan förhoppningsvis vänder fortsatt neråt – är något att glädjas över. Och de kinesiska utsläppen (som tillsammans med de amerikanska utgör 40 procent av totalen) minskar snabbare än tidigare prognoser tack vare en storsatsning på förnyelsebara energikällor. Det är också en orsak till att USA och Kina nyligen tog i hand på att gå i bräschen för sänkta utsläpp, vilket förstås får positiva effekter på hela världen.
Vi får väl se om världsledarna lyssnar på Simon Stiell och börjar ta sjumilakliv istället för myrsteg för att snabba på utsläppsminskningen. Om drygt en vecka är det, återigen, upp till bevis.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
