De osynliga digitala spåren
GDPR var inte en trollstav som lade ett magiskt skydd över våra personuppgifter på nätet. Svårbegripliga användarvillkor och osynliga tredjeparter gör det fortsättningsvis svårt att få ett grepp om hur vår information verkligen används.
”Vi bryr oss om din säkerhet, godkänner du att vi använder dina uppgifter?” Och så en lång text om något datasekretessrelaterat.
En suck senare och ett snabbt klick på ”godkänner” – knappen. Så kan man äntligen komma vidare på sajten som man ville kolla på. Låter det bekant? Men vad händer egentligen med uppgifterna som samlas in om oss? En ny, finsk undersökning visar att det är svårt att reda ut.
”Jag trodde att mina data blir kvar hos serviceproducenten (…) Men det framgick att mina uppgifter sprids till aktörer av olika slag runt om i världen och att det är omöjligt att kontrollera nätverket som använder mina data”, kommenterade en av test-personerna i tankesmedjan Sitras utredning av det digitala spåret.
Av utredningens första resultat framgår det att användare av digitala tjänster har en mycket begränsad insikt och få möjligheter att genuint påverka hur deras data samlas in och används.
I maj trädde den europeiska dataskyddsförordningen i kraft. Den ska stärka privatpersoners rätt till sin egen information och ge större insyn i hur informationen används. På begäran måste exempelvis företag lämna ut den information som samlats om dig. Som kuriosa kan nämnas att man kan beställa hela sin Facebook-historik som en zipfil.
Idag är data pengar. I en digitaliserad värld styrs konsumtion och aktiviteter till stor del av algoritmer som är byggda för att få dig att klicka dig vidare eller stanna längre på en sajt.
Har du nyligen kollat upp nya skor kommer det troligen dyka upp skoreklam i dina olika sociala flöden. För att inte tala om hur bra Google är på att förutse dina sökningar… Till viss del hjälper de här algoritmerna oss när vi snabbt och smidigt erbjuds sådant som är i vårt intresse. Men lite läskigt är det ändå. För hur fungerar egentligen allting?
Tankesmedjan Sitra har tillsammans med sex testpersoner följt de digitala spåren och utrett individernas möjligheter att förstå dataekonomins verksamhetsmiljö. De konstaterar att det är en informationsdjungel.
”Förfarandena för delning av individuella data beskrivs i långa och svårbegripliga användarvillkor som formulerats utifrån företagens behov. När konsumenten godkänner dessa användarvillkor blir det ofta möjligt att distribuera konsumentdata till tredjeparter”, säger expert Tiina Härkönen på Sitra.
Ett enkelt klick kan alltså skicka iväg dina uppgifter till teknik- och dataföretag du inte ens visste existerade.
”När en individ besöker en kommersiell tjänst kan tiotals eller till och med hundratals andra aktörer samla in data i bakgrunden. Det här händer i bråkdelen av en sekund.”
Introduktionen av den europeiska allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) invaggade mången data-användare i tron om att nu används data på konsumentens villkor. Men Sitras kartläggning visar att GDPR endast ger begränsad insyn i flödet av enskilda data i de digitala tjänsterna. Information som skickas vidare till osynliga tredjeparter är digitala spår som är svåra att följa, eller ens veta om.
Vi måste bli mer uppmärksamma på vad vi klickar i, men också försöka få ett grepp om hur stora våra digitala fotspår verkligen är. På Sitras hemsida kan man testa sin egen digitala profil och få tips på hur man kan hantera sina uppgifter på nätet.
Internet är ett fantastiskt bra verktyg, men gränsen är hårfin till att vi blir internets verktyg.
