De missledda och de döende
Vaccindesinformationens kostnad i människoliv är oacceptabel. Det är dags att påminna om yttrandefrihetens gränser, och att det är desinformatörerna – inte smittskyddarna – som vill ändra på dem.
I förra veckan rapporterade Sveriges Radio att samtliga covidpatienter som vårdades på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg hade två saker gemensamt: de var ovaccinerade och de hade själva valt att vara det.
Veckan dessförinnan uppmärksammades en brutal berättelse i den amerikanska nättidningen Al.com om covid-19-situationen i delstaten Alabama. Läkaren Brytney Cobia på Grandview Medical Center i Birmingham vittnade osminkat om samma situation som på Sahlgrenska. I stort sett samtliga av hennes covidpatienter var ovaccinerade av egen fri vilja. Flera av dem dog.
”En av de sista sakerna de gör innan de intuberas är att de bönfaller mig om att få bli vaccinerade”, berättade hon. ”Jag håller dem i handen och säger att jag är ledsen, men att det är för sent nu.”
Det är lätt att hitta vittnesbörder som dessa just nu, om de missledda som försent förstått vidden av vaccindesinformationens konsekvenser.
Överlevande och anhöriga till dem som inte överlevde säger samma sak: Vi förstod inte. Vi trodde att det handlade om politik. Vi läste något på Facebook eller Twitter eller lyssnade på våra grannar.
När deltavarianten sveper in över världen står det alltså klart att den fjärde vågen är ”de ovaccinerades pandemi”, som president Joe Biden uttryckt saken.
Det står också klart att desinformation dödar.
Jo, det är samma gamla fråga som återigen pockar på vår uppmärksamhet. Desinformatörerna kräver tillgång till insändarspalterna och de sociala medierna med hänvisning till den heliga yttrandefriheten. Vurmen för denna överträffas bara av samma personers raseri när någon annan använder den friheten till att påpeka att de sprider farligt nonsens: Då skriker de om censur.
Låt oss dock gräva oss ner till vad yttrandefrihet är. Låt oss gå till dess kärna.
För att främja en allsidig opinionsbildning ska alla få yttra sina åsikter på gator och torg. Vissa yttranden är olagliga: man får inte förtala sina medmänniskor eller sprida ringaktning för vissa, noggrant definierade, utsatta grupper. Detta vet vi.
Men det finns ännu en typ av yttrande som är olagligt och åtalbart. Man får som bekant inte skrika ”Det brinner!” i en fullsatt teater i syfte att skapa panik: Människor kommer ju att bli nedtrampade och dö.
Det är exakt vad som händer nu.
Vill man åberopa yttrandefriheten till stöd för sin rätt att skapa panik på falska grunder innebär det alltså att man kräver en utvidgning av det rådande lagliga läget.
Det är inte samhällets, eller denna opinionssidas, åsikt att yttrandefriheten behöver inskränkas för att pandemin måtte bemästras. Det är tvärtom desinformatörerna som vill flytta på yttrandefrihetens hörnstolpar. Det kan vara värt att hålla det i minnet nästa gång vaccinmotståndarnas censurskrin skallar.
Däremot behöver gällande yttrandefrihetslagstiftning tillämpas betydligt mer hårdhänt om pandemin ska kunna bekämpas. Det vore välkommet om EU – i sammanhanget en reell maktfaktor vad gäller den fortgående, nödvändiga dressyren av de globala nätjättarna beträffande såväl beskattning som reglering av sociala medier – kunde sätta ner foten.
Är det en så orimlig tanke att EU förbjöd spridande av farlig desinformation på nätet och krävde att Facebook och Twitter följde lagen?
Förvisso svårt med de nödvändiga gränsdragningarna. Men självregleringen av de sociala medierna har definitivt inte fungerat och något måste göras. Fler och fler röster höjs också internationellt för att bilda opinion i frågan. Hög tid.
Fråga bara de missledda och de döende på världens intensivvårdskliniker.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
