Dags för våra politiker att komma in i matchen
Halvtid i den politiska matchen. Kanske dags för bägge lagen att diskutera några viktiga principer innan andra halvlek börjar?
Om åtta veckor är det exakt två år sedan Åland gick till valurnan senast. Socialdemokraterna, liberalerna och moderaterna fick då lämna ifrån sig makten, nötta och försvagade av en viktig principstrid – kommunsammanslagningen – och på slutrakan dessutom nedklubbade i en farsartad operettbatalj om elhybriden till Föglö. Centern kom tillbaka i regeringsställning, med drottning Thörnroos tronande på en hela 20 mandat bred koalition i lagtinget. Nu skulle stordåd uträttas!
Tre veckor senare dök Patient Noll upp i Wuhan.
Nej, ingen har kunnat begära att det skulle bedrivas politik som vanligt under de gångna två åren. Men möjligen blir hösten 2021 normalitetens återkomst. Pandemin har visserligen för alltid förändrat vissa av vår vardags villkor, men med vaccinerna på plats kan vi på det hela taget troligtvis, försiktigtvis, återgå till våra tidigare liv igen.
Dags således att åter fylla den lokala politiken med innehåll. Här följer några förnumstiga råd på vägen.
Något av det klokaste som sagts om politik yttrades 1858 av Abraham Lincoln i ett tal i Clinton, Illinois. Han sa: ”Man kan lura alla människor en del av tiden och en del av människorna hela tiden. Men man kan inte lura alla människor hela tiden.” Denna enkla tanke inrymmer två viktiga poänger att besinna även för nutida politiker.
Nummer ett: Folk är inte så dumma som man tror. Oavsett hur fiffigt man formulerar sig kommer med tiden allt fler att genomskåda en. En del lokala aktörer tycks tro att man kan trolla bort väljarnas verklighet med skimrande ord hur länge som helst: De har fel.
Det innebär också att folkets sunda förnuft inte bör underskattas eller köras över. Det spelar ingen roll hur starkt man som politiker ”vet” att man har rätt – kan man inte övertyga väljarna om det, ja då åker man ut.
Så låt oss en gång för alla konstatera: Det kommer aldrig att grävas en tunnel till Föglö, och nästintill alla åländska politiker vet det i djupet av sitt hjärta. Sluta låtsas som något annat, ni som av taktiska skäl framhärdar med denna orealistiska plan. Ni slösar väljarnas tid och förolämpar deras intelligens.
Så var också fallet med den planerade kommunsammanslagningen som trycktes på valmanskåren under förra mandatperioden. Den dåvarande regeringen insåg säkerligen att den i och för sig nödvändiga reformen riskerade föra med sig både en impopulär centralisering och ett urholkande av det åländska lokalsamhället, men spelade skamlöst ner denna aspekt till obefintlighet. Den drygheten öppnade för beskyllningar om maktfullkomlighet: Exit ministären Sjögren.
Sammantaget för oss dessa exempel till poäng nummer två med Lincolns yttrande: Rävspel går kanske kortsiktigt hem men leder så småningom till politikerförakt. Och det föraktet drabbar alla agerande i det politiska systemet, även de hederliga och ödmjuka.
Åland är något av ett statsvetenskapligt mirakel. Blott 30 000 själar starkt, men med ett myllrande politiskt miniatyrsystem, komplett med parlament, regering och tjänstemannakår.
Men ibland frestas man undra om vår miniatyr alltför mycket apar efter den omgivande makrovärlden. Måste allting underkastas partipolitiska perspektiv? Är det tvunget att så många viktiga frågor med våld ska pressas ner i ett konstgjort polemiskt motsatssystem? Har vi inte bättre saker för oss än att tjafsa om ”rött” och ”blått” när vi alla egentligen är hundraprocentigt röd-blå-gula?
Låt oss avslutningsvis fundera på vart den tankegången kunde leda.
Det är möjligt att kommunernas antal måste reduceras. Om så är fallet måste det förklaras lättfattligt och pedagogiskt för ålänningarna, vars identiteter inte sällan är fastnitade vid hembygden. Sedan måste en modell utarbetas för hur sammanslagningarna ska ske. Det finns absolut ingen som helst poäng med att göra denna fundamentalt viktiga fråga politisk – särskilt inte när nu den andra landskapsregeringen på raken har erkänt att projektet näppeligen kan genomföras bara med frivillighet.
Alla partier har således smutsat ner sina liljevita händer och tillstått att någon form av tvång kan bli nödvändigt. Är det då inte dags att sätta sig ner allihopa, samtliga politiska parter, och utan tjafs förutsättningslöst utarbeta ett förslag som alla sedan kan stå för?
Så länge det finns ett motståndarlag som kan göra politiska poänger av ens förslag genom att svartmåla dem kommer ingen ministär att våga göra annat än att kasta den brännheta potatisen vidare, om och om igen. Och kommunfrågan är för viktig för dylik hantering.
Så ut på planen igen för all del, kära politiker. Men i vissa frågor borde ni slå ihop lagen om ni verkligen vill vinna matchen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
