I Sverige finns numera en slags Lex Dumpen-lag. Borde Finland följa i samma spår?
I Dumpens hemland väcker pedofiljägar-hemsidan, och dess tillvägagångssätt med att lägga ut filmer som visar konfrontationer med personer som tror sig ha sexchattat med barn, återkommande heta känslor och debatt. Ansvarig utgivare för sidan har återkommande anmälts och även dömts för förtal, men verksamheten har samtidigt fått stort politiskt stöd på högsta nivå och Tidöpartierna, som sitter på regeringsmakten, har drivit frågan om ändrad lagstiftning.
Den 1 april i år trädde något som kallats för Lex dumpen i kraft i Sverige. Enligt utredarens förslag ska detta bland annat ge polisen rätt att under kontrollerade former agera under täckmantel, alltså till exempel låtsas vara ett barn, för att avslöja förövare redan innan något övergrepp begås mot barn.
I december 2024 fick Åland sitt första uppmärksammade ”Dumpen-fall”. För ett par veckor sedan informerade landskapsåklagare Peter Rikberg om att inget åtal väcks. Beskedet var på många sätt väntat. I Dumpen-fallen finns inget verkligt barn som riskerar att bli utsatt för brott, det är ju vuxna som låtsas vara barn som chattar med andra vuxna. Så det som utretts är helt enkelt inte straffbart enligt finländsk lag.
Som tonårsförälder går den spontana reaktionen enkelt från förvåning till ren ilska över hur att någon som trott sig ha sexchattat med barn inte ens kan vara värda att prövas i en rättgång. Vore inte en lagändring i så fall det enda rätta?
Men när man skrapar på ytan av systemet visar det sig, som alltid, vara mer komplext. Utgångspunkten i nuvarande finländsk straffrätt är att ansvar knyts till konkreta handlingar, inte till tankar, föreställningar eller intentioner i sig. Samtidigt kan försök ibland vara straffbart.
Enligt Justitieministeriet är ingen utredning eller lagändring just nu på gång i Finland, däremot är sexuella övergrepp och riskbeteende i digitala miljöer ett fokusområde både nationellt och internationellt.
Ämnet i sig är alltså på agenden, och både Dumpens verksamhet och olika fall har diskuterats på hög nivå även i Finland. Här kan det åländska exemplet vara intressant även i ett större sammanhang, för befintlig lagstiftning kan ibland fungera på ”Dumpen-liknande-situationer”. Men allt beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Utmaningen ligger exempelvis i att bedöma hur målinriktad en misstänkt varit och om det var slumpen som gjorde att offret var ett fiktivt barn.
Det var den åländska polisen som inledde förundersökningen lokalt efter att Dumpen-inlägget med Ålandskoppling publicerades. Polisen har, och ska givetvis ha, en låg tröskel för att utreda.
Vägen från första brottsmisstanke till avgiven dom går genom en allt smalare tratt, förklarade kommissarie Christoffer Ahlfors i en intervju med Nya Åland i januari 2025.
– Det vi har att förhålla oss till är ”skäliga misstankar”. Åklagaren har sedan att förhålla sig till ”sannolika skäl”, vilket är en högre tröskel, sade han.
Det fanns även ett intresse av att testa mot den nyligen uppdaterade sexualbrottslagstiftningen från 2023, som inte torde ha tillämpats på något liknande fall tidigare.
Förundersökningen blev klar i höstas.
”Det har inte i utredningen hittats stöd för att personerna skulle ha utsatt något barn för ett sexuellt övergrepp. De misstänkta nekar till brott. Huruvida gärningen som funnits till allmän beskådan på Dumpen.se ska anses vara straffbar eller inte överlämnas nu till nästa rättsinstans för avgörande”, skrev polisen då.
Och svaret på detta fick vi alltså nu i april.
Landskapsåklagaren konstaterar i sitt utskick att ”i de chattar som funnits som bevis i ärendet framgår att det skickats sådant material som skulle utgöra brott om motparten varit ett barn”. Men samtidigt fanns det inte något som pekar på att det funnits ”en konkret risk för att kontakten skulle ha skett till ett verkligt barn. Följaktligen har det inte funnits en verklig fara för att brottet skulle fullbordas, och detta har inte berott på endast tillfälliga orsaker, varför gärningen är att anse som ett så kallat otjänligt försök.”
Det ska sägas igen. Innehållet på sajter som Dumpen är inte oproblematiskt. Allmänheten har ingen chans att kontrollera vad eller vem som läggs ut eller inte, men det som publiceras får reptilhjärnan i oss att reagera snabbt och hårt. Digitala lynchmobbar bildas enkelt, där kollektivet understöder att det värsta ska drabba dem som hotar utsätta barn för det värsta.
Det borde finnas andra vägar att gå.
Redan i december år 2024 önskade sig denna ledarsida att även den finländska lagstiftningen kunde ändras, så att även de ”otjänliga försök” till övergrepp mot barn som Dumpen avslöjar i stället kunde lagföras.
Så funkar det redan i andra länder, till exempel Norge och England, där liknande sidor i stället för att hänga ut personer kan överlämna bevisning till rättsväsendet för prövning.
Det skulle krävas politisk vilja och stora övriga insatser för att ändra och anpassa den finländska strafflagstiftningen. Men åtminstone i teorin borde en lag kunna skrivas så att det skulle räcka med att det finns en vilja att ta kontakt med barn i sexuellt syfte.
Finländska beslutsfattare och lagstiftare borde nu ta chansen och följa den svenska Lex Dumpen. Fungerar den som tänkt vore en finländsk version ett naturligt första steg att ta.
