DELA

Dags för krafttag också med landskapets vägnät

Mycket kraft, tid och pengar läggs på skärgårdstrafiken. Samtidigt rasar landskapets vägar ihop.
Landskapets vägar riskerar att förfalla. Det är budskapet från vägingenjör Stig Janson när han nu har prioriteringslistan för arbetet med Ålands vägar klar.
Fem miljoner finns i plånboken för vägbyggen och vägförbättringar under det här året. Det kommer inte att räcka.
Alla vi som dagligen trafikerar de åländska vägarna ser och känner förfallet. Det är sprickor, potthål och gupp orsakade av tjälskott, eftersatt underhåll och slitage. Bilarna hoppar och far lite hur som helst på vägarna som ännu håller ihop, men mår allt sämre.

Landskapet ansvarar för 640 kilometer vägar, därtill 42 kilometer gång- och cykelbanor, broar, flygfält, helikopterplattor och lite annat. Det är naturligt att allt inte kan hålla toppkvalitet alltid, men Stig Jansons ord talar om en helt annan situation.
Totalt finns i landskapets budget för 2013 anslaget i runda slängar 10 miljoner euro för väghållningen, varav fem miljoner alltså är avsatta för vägbyggen och vägförbättringar. Ungefär dubbelt så mycket, 20 miljoner, finns anslaget för sjötrafiken.
Sett till antalet användare av de olika transportsätten är det en orimlig fördelning. Samtidigt måste man komma ihåg att sjötrafiken är vad som håller skärgården igång, och att den av naturen kostar mer än vägunderhåll kostar.
Icke desto mindre borde debatten kring vägarnas vara eller icke diskuteras betydligt mer än det görs i dag.

Åland är ett utspritt samhälle. Även om man bara ser till de två största kommunerna, Mariehamn och Jomala, krävs det ofta bil för att klara vardagslivet. Vägarna har alltså en avgörande betydelse för många ålänningar. Man kan tycka mycket om biltrafikens påverkan på miljön, men faktum kvarstår att utan bilen stannar Åland.
Ändå tillåts vägarna förfalla.

Men det är inte bara en fråga om bekvämlighet eller tidsbesparing. I landskapets budget för i år beskriver trafikavdelningen sina mål så här:
”Trafikavdelningens mål är att upprätthålla, utveckla och förnya landskapets interna trafiksystem på ett så miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt som möjligt, så att trafikanternas berättigade krav och förväntningar på en rimlig och säker trafik tillgodoses.”
Vägar där bilarnas hjul studsar och far i gupp och potthål, skär ned i sprickor eller rör sig oroligt i spår är inte säkra. Ska vi dessutom räkna in de på många håll allt för korta säkerhetsavstånden från en 90-väg till närmsta träd eller bergssida ser vi att trafikavdelningen har lång väg att gå för att nå sina mål.

Trafikavdelningen och infrastrukturminister Veronica Thörnroos har lagt mycket kraft och tid på att skapa förutsättningar för inbesparingar i skärgårdstrafiken. Det är ett viktigt arbete både för att försvara skärgårdens rätt till trafik, och för att kapa kostnader.
Men det är inte utan att man får en känsla av att ministerns och avdelningsledningens tid inte till fullo räcker för att också ge vägtrafiken den eftertanke och analys som behövs.

Stig Jansons varningsrop om tillståndet på de åländska vägarna borde tas på största allvar. Inte bara för att vägar som tillåts rasa ihop kostar åtskilligt mycket mer att åtgärda när förfallet är ett faktum jämfört med ett kontinuerligt underhållsarbete.
Men det borde också tas på allvar ur just den säkerhetsaspekt som avdelningen framhåller i budgeten; säkerheten.
Ekvationen är enkel: ju sämre vägar desto större risk för olyckor.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax