Dags för konkreta förslag om kommunreformen
En kommunreform behövs, men än finns inga alternativ på hur den ska genomföras. Dags för partierna att börja peka i vilken riktning de vill gå.
I budgeten för nästa år finns 50.000 euro för att utreda alternativa sätt att organisera den offentliga samhällsservicen i en framtida samhällsreform.
Man gör också ett något valhänt försök att styra de åländska kommunerna mot mera samarbete genom att gradvis minska kompensationen för avdrag i kommunalbeskattningen. Någon större effekt av det styrmedlet lär vi inte se under innevarande år.
Problematiken kring de pyttesmå åländska kommunerna har varit på tapeten i många många år, och åtminstone inför de två senaste valen har försök gjorts att på allvar diskutera frågan.
Under de fyra senaste åren har, om man ska vara ärlig, absolut inget hänt.
Den avsiktsförklaring sittande regering nu kommer med är för lite och för sent. En ynka utredning, det kunde man ha gjort för två år sedan, för tre år sedan eller under den förrförra landskapsregeringens tid. Då kunde man redan ha varit igång med en lång och smärtsam förändringsprocess som om den ska genomföras måste ledas av visionära politiker, inte av gräsrötternas långsamma insikt att det inte finns annat att göra än att bunta ihop och slå ihjäl.
Den strategi som under regeringen Viveka Erikssons tid lett till inget resultat alls, har varit att stampa ut akuta kriser som vore de gräsbränder (till exempel Sottunga). Man har inte, kanske för att Centern tvekat, kanske för att man prioriterat andra saker, tagit itu med den så kallade samhällsreformen annat än genom att i vaga ordalag säga att det behövs en.
Under valkampanjen kom Liberalerna med vad man kunde kalla en antydan, att man tänker sig en lösning där vissa tunga ansvarsområden som till exempel socialvården förs över till en nyinrättad landskapsmyndighet som kommunerna då får bekosta.
Det är en möjlighet som absolut kan diskuteras, men det man fortfarande väntar på är att någon, vilket parti som helst, skulle säga: ”Så här tycker vi att man ska göra.”
Om det någonsin är dags så är det nu, strax efter ett val när politikerna känner sig hyfsat trygga med att fatta beslut utan att tänka bara på röstsiffror.
Den nya regeringens svåraste knäckfråga blir samhällsreformen. På övriga områden handlar det främst om energi, driv, ledarskap och idéer, men ifråga om kommunerna finns en klar ideologisk klyfta mellan Åländsk Center och de övriga tilltänkta regeringspartierna. Ska Camilla Gunell (S) som lantråd lyckas med att göra något måste hon få Centern med i diskussionen på ett konkret plan, precis i den riktning dit Centern inte velat gå, mot konkretion och ledarskap snarare än att passivt vänta ut gräsrötterna.
Med detta sagt får man också konstatera att konkretion inte behöver betyda att den enda lösningen är att slå ihop kommuner. Om man tycker att det är en dålig lösning så måste det finnas alternativ. Så länge de alternativen inte tas fram, nagelfars, räknas på och diskuteras, så finns de inte.
Nu är dags att sluta backa undan från denna fråga och börja visa ledarskap genom att våga diskutera alternativen.
