DELA

Dags att lobba-jobba för Åland i Bryssel

Åland får ingen parlamentsplats i EU. Därför är det dags att tänka om och säga vad man vill ha i stället.
Inom en inte alltför avlägsen framtid ska Lissabon-fördraget ratificeras i medlemsländerna. Det är resultatet av en lång och för EU stundvis plågsam process, som nu äntligen förs i hamn. Inom EUs institutioner finns en försiktig optimism, särskilt eftersom unionen under Agneta Merkels och Nicolas Sarkozys ledning åter fått lite styrfart. Som alla andra kolosser krävs det drivande krafter i ledningen, annars slaknar seglen snabbt.

För Ålands del betyder Lissabon-fördraget att drömmen om en egen parlamentsplats blir allt mer avlägsen. Signalerna både från riksdag och regering och från experter och parlamentariker i Bryssel är nedslående. Det finns helt enkelt inte på kartan att en lagstiftande region av alla i Europa, särskilt inte en sådan plutt som Åland, skulle få ett sådant inflytande, inte när tyska delstater med 800.000 invånare saknar det.
När Åland ska ratificera Lissabon-fördraget, vilket krävs för att Finland ska kunna göra det, kommer självklart nästa armbrytning. Eftersom Åland åter har möjlighet att sätta Finland i en mycket pinsam situation inom unionen kommer det helt säkert att resas krav från åländsk sida – men på vad? Ska ålänningarna fortsätta kräva en sak man vet att man inte får, eller ska man satsa på annat?

I detta läge är det givna svaret att det är dumt att satsa det kapital man har på en strid man inte kan vinna. Hittills har det politiskt och ideologiskt enda korrekta varit att säga parlamentsplats, parlamentsplats, PARLAMENTSPLATS.
Ok. Vi har sagt det. Här handlar det inte om lördagsgodis. Nu är frågan hur Åland på bästa och mesta sätt ska påverka beslutsfattandet i Bryssel. Nyckeln är information, att ge och att ta emot.

I dag har Åland en människa stationerad vid den finländska representationen i Bryssel. Alla som innehaft uppdraget har varit duktiga människor vars främsta uppgift bestått i att förse landskapsregering och lagting med information om vad som händer inom unionen. Det är bara en liten del av halva jobbet.
Ska man påverka i Bryssel utan att ha säte i något beslutande organ så måste man påverka beslutsfattarna. Man måste odla kontakter med dem som vill lyssna. Det finns många som vill det, kanske olika människor i olika frågor.
Se till att bygga upp en åländsk lobbyorganisation i Bryssel, med små men välriktade och effektiva resurser att nå de finländska och nordiska europa-parlamentarikerna. Förse dem med information och argument.
Avsätt fler människor på Åland till att följa med EU och underlätta dialogen med dem man vill påverka.

Om krav ska ställas på riket, kräv då resurser till detta. Kräv observatörsposter i flera sammanhang. Gör det som ålänningar är bäst på – att förmera kapitalet.
Just nu finns inget värre än att odla en bild av Åland som offer för stora stygga EU. Det kan värma ett ögonblick om någon hinner lyssna, men sedan går utvecklingen framåt och vi är inte med.
Om man är liten måste man vara snabb och smart, inte sitta på kammaren och gråta för att man inte blir bjuden på bal.
Ut och flörta nu.

NINA FELLMAN