DELA
Foto: Stefan Öhberg
Tidigare i kristider har tanken på en samlingsregering dryftats, nu är det mer aktuellt än någonsin.

Dags att fundera på en samlingsregering

Det offentliga Åland står inför enorma utmaningar.
Tidigare i kristider har tanken på att bilda samlingsregeringar dryftats, nu är det mer aktuellt än någonsin.

2020 är ett förlorat år, menar landskapsregeringen som i samband med presentationen för kommande års budget lovade utreda sina reformer under kommande år och verkställa dem under 2022. Det är inte bara satsningar som utlovas, landskapsregeringen ska göra en genomlysning av det offentliga Åland för att försöka få bukt med budgetunderskottet som bedöms vara i 20-miljonersklassen.

Det går inte att genomföra vad landskapet har aviserat utan att det kommer att kännas, både för anställda inom offentlig sektor och vad gäller samhällsservicen.

Tajmingen är problematisk. För när 2021, utredningarnas år, är avklarat och granskningen av verksamheten är gjord har vi tagit oss halvvägs genom mandatperioden. Det ger ett år av arbetsro att genomföra reformer innan vi återigen befinner oss i ett valår.

Obekväma beslut leder till konsekvenser i val. Även om inget oppositionsparti motsätter sig inbesparingar så lär det knappast finnas en samsyn hur inbesparingarna görs.

Det riskerar, med andra ord, att bli en valfråga. Och inför val är det extra känsligt att göra sig impopulär bland väljarna.

I våras lyftes frågan, i alla fall informellt, att bilda en samlingsregering med samtliga partier.

Det är inget nytt för Åland. 2010 föreslog Obunden samling, understödd av centerpolitiker, en samlingsregering för att reda upp efterspelet i samband med Skarvenupphandlingen och för att få ordning på de åländska finanserna. Då uttalade sig bland annat nuvarande vicelantråd Harry Jansson positivt, även nuvarande finansminister Torbjörn Eliasson såg det som en möjlighet. Huruvida tanken var befogad då är kanske bäst att låta vara osagt. Nu är läget däremot av en helt annan dignitet.

Rådande pandemi är i allra högsta grad en kris, men under våren med rådande undantagstillstånd fråntogs landskapet ansvar att på eget bevåg fatta de stora besluten. Den egentliga politiska krisen kommer nu när följderna av pandemin ska hanteras. Nu börjar det hårda och obekväma jobbet.

En samlingsregering skulle innebära ett gemensamt ansvarstagande för de tuffa budgetbeslut landskapet står inför. Det skulle betyda att fler intressen tillvaratas i genomlysningen av landskapets verksamheter. Det skulle också stärka möjligheterna att faktiskt våga genomföra en obekväm politik.

En samlingsregering kommer förstås också med negativa följder. Lagtinget, speciellt oppositionen, ska granska landskapsregeringens arbete. Det är så vårt demokratiska system är uppbyggt och det är extra viktigt i tuffa tider. En samlingsregering skulle försvaga lagtingets granskande funktion eftersom samtliga partier skulle vara representerade i det verkställande organet.

Det skulle också minska insynen i arbetet eftersom förhandlingar inom regeringen inte är offentliga tillställningar. Frågan är också hur en samlingsregering skulle klara av att enas kring nedskärningar, där vissa kommer att bli vinnare och andra förlorare.

Om landskapsregeringen inte lyckas hitta en framkomlig väg att presentera ett reformpaket under 2021 – om det istället skjuts till 2022 eller 2023 så måste lantrådet överväga tanken på en samlingsregering.

Annars är risken att landskapet fortsätter låna pengar för att tidpunkten för obekväma beslut är fel, eller att man åtminstone inte kommer att lägga fram de mest kontroversiella förslagen av rädsla för att bli hårt straffade i valet.

Rädsla gör inte handlingskraftiga politiker. Och nu behöver vi handlingskraft.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp