Obunden samling växer i Åland Gallup, det är värt för övriga partier att börja fundera på hur de förhåller sig till det.
Det är återigen dags att fundera över den åländska politiska kartan. Mandatperioden inleddes med två stora partier, Liberalerna och Centern. Efter elhybridhaveriet föll Centern i mätningarna och har fortfarande inte återhämtat sig. Det såg länge ut som att Liberalerna skulle bli ensamt i toppen. Nu ser spelplanen dock ut att ändras igen.
Även om man inte ska dra för stora växlar på en enskild mätning (som dessutom handlade om den mycket omdebatterade omläggningen av skärgårdstrafiken) så är trenden tydlig. Obunden samling har växt i princip sedan valet. I senaste Åland Gallup blev Ob lika stort som Liberalerna.
Åland är, i alla fall om man ska kosta på sig en prognos, på väg mot att ha två stora partier igen. Skillnaden är att Centern nu har bytts ut mot Ob.
Det finns förstås brasklappar. Andelen osäkra gallupdeltagare är större än vanligt, drygt 14 procent, vilket påverkar resultatet. Skulle ett enskilt parti ha 14 procents stöd skulle det vara Ålands tredje största. Av de osäkra uppger 75 procent att de röstade på något av regeringspartierna i det förra valet. Sannolikheten för att de som är osäkra i dag skulle välja något av regeringspartierna i nästa val är alltså större än att de helt byter linje.
Den andra brasklappen är att vissa partier är undervärderade i Åland Gallup. Partier med en stark ideologisk hemvist får ofta starkare stöd, till exempel Socialdemokraterna, Obunden samling och Hållbart initiativ. Partier som är svårare att skilja från varandra, till exempel Liberalerna, Centern och Moderat Samling Åland, har av förklarliga skäl lite mer rörliga väljare.
Det finns anledning att ta siffrorna med en nypa salt, mycket hinner ändra till nästa val.
Men om det visar sig att trenden håller i sig uppstår ett dilemma för de åländska partierna. Vi är på väg mot en liknande situation som både Sverige och Finland, således med ett stort populistparti som inte står högst upp på någons samarbetslista. Det finns ingen kärlek mellan de nuvarande regeringspartierna och Ob, och även moderaterna gör då och då försök att distansera sig från Ob – trots att de driver många frågor tillsammans i oppositionsbänken.
Frågan är hur de övriga partierna ska förhålla sig till den nya politiska kartan.
Gör man som Sverige och försöker begränsa populisternas inflytande? Det har i ärlighetens namn inte fungerat särskilt väl. Jimmie Åkessons sverigedemokrater har etablerat sig som Sveriges näst största parti, störst i högersamarbetet. De svenska högerpartierna har gjort sig beroende av Åkessons stöd, samtidigt som de inte ställs till svars för politiken eftersom SD ju står utanför själva regeringen vilket helt uppenbart har gynnat SD på bekostnad av de andra.
Man kan förstås också välja den finländska vägen och bilda regering med populisterna. I en finländsk kontext verkar det vara lyckat på lång sikt, för Sannfinländarna har drabbats av att behöva ta ansvar för politiken. Men det gör ont för de som har valt att samarbeta: till exempel Svenska Folkpartiet som gång på gång kritiseras för att de möjliggör den politik som Riikka Purra och hennes sannfinländare vill föra.
Det är länge kvar till nästa val, men det är värt att fundera över de politiska allianserna redan nu. Kan Centern, Liberalerna, Socialdemokraterna och Moderaterna hitta ett samarbete som är tillräckligt starkt för att utgöra nästa regeringsunderlag? Då krävs förstås en vilja och förmåga att komma överens, trots att Moderaterna i dag är opposition.
För den som tänker långsiktigt finns en poäng att redan nu förbereda för kommande regeringsförhandlingar. Utan en plan kan sådana bli ytterst besvärliga, i alla fall om novembers gallupresultat är nära verkligheten hösten 2027.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.







