Civil olydnad kan förändra världen
Lag ska följas.
Civil olydnad behövs.
Det ena utesluter inte det andra.
I somras försökte den svenska 21-åriga Elin Ersson stoppa en utvisning till Afghanistan. Ombord på ett flygplan på Landvetter flygplats vägrade hon sätta sig ner trots besättningens uppmaningar. Kaptenen gav då både Ersson och mannen som skulle deporteras order om att lämna planet.
I och med att hon filmade sig själv och klippet spreds på sociala medier fick hon stor uppmärksamhet, och det blev rentav en världsnyhet. Deportationen genomfördes senare och Ersson åtalades för brott mot luftfartslagen. I måndags dömde tingsrätten henne till dagsböter.
Bara en vecka efter Ersson, genomförde De grönas lagstiftningssekreterare Aino Pennanen en liknande aktion, ombord på ett Finnair-plan som skulle till Berlin. Också hon blev avvisad från planet, som blev tio minuter försenat. Åtal har väckts men målet är inte avgjort.
Deras agerande har både hyllats och kritiserats. Av politiker, jurister och givetvis av diverse vanligt folk på sociala medier. En del anser dem vara modiga, medan andra spyr galla över dem, och somliga menar att den här typen av civil olydnad inte hör hemma i en demokrati.
Civil olydnad ägnar sig den person åt som bryter mot lagen med hänvisning till moraliska skäl. Icke-våld och ansvarstagande brukar också höra till definitionen, det vill säga att den som begår civil olydnad inte brukar våld och sedan för konsekvenserna och tar sitt straff.
I en perfekt demokrati finns det knappast något behov av civil olydnad, men ett sådant samhälle lever vi inte i. En öppen demokrati däremot, klarar av den och ibland behöver den.
Genom både historieböckerna och vår samtid lär vi oss att civil olydnad kan vara avgörande för att få förändringar till stånd. Ett av de kändaste exemplen är Rosa Parks som blev en symbol för den amerikanska medborgarrättsrörelsen, efter att hon år 1955 vägrade lämna sin plats på bussen åt en vit passagerare.
Genom aktioner har diskussioner satts i gång, viktiga frågor belysts och nya lagar fötts. Det som var olagligt har blivit lagligt och vice versa. Miljöaktivister har lyckats skydda värdefull natur och det var den tidiga arbetarrörelsen som skapade strejkrätten.
Att Erssons och Pennanens tilltag kommer gå till historien känns i dag föga troligt. Det kan vara fullt rimligt att de döms till straff. Men deras aktioner kan samtidigt vara förståeliga, till och med befogade, av moraliska skäl.
Att det finns moraliska skäl till att förhindra en utvisning till Afghanistan torde det inte råda någon större tvekan om. Det vet den som följer nyhetsflödet och tagit del av de många bombdåden. Enligt en FN rapport har den väpnade konflikten Afghanistan skördat åtminstone 28 000 civila dödsoffer mellan 2009 och 2017, rapporterar Dagens Nyheter (4.12 2018). En rapport från svenska Migrationsverket menar att antalet civila dödsoffer under 2018 ökat med fem procent jämfört året dessförinnan.
”Fler borde stå upp för det de tror på”, twittrade svenska Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg med ett filmklipp från Erssons aktion.
Man kan inte annat än att hålla med.
