En positiv nyhet för Åland
Mats Löfström ställer upp för omval till Ålands plats i riksdagsvalet i april 2019.
Det var ett väntat – och sannolikt välkommet – besked för Åland.
Det är sällan en så strålande glad person promenerat fram på Torggatan i Mariehamn som den som traskade fram där morgonen den 20 april 2015. Ansiktet sken av glädje och hälsningar flög till höger och vänster. Till kända och okända. Personen var förstås Mats Löfström, som kvällen före håvat in 5 217 röster och besegrat sittande riksdagsledamot Elisabeth Nauclér.
Den valkampanjen genomförde han metodiskt, professionellt och värdigt. På samma vis har han skött sitt arbete i riksdagen.
Riksdagsperioden har utmärkts av de enormt stora reformer som processats, av en hård attityd mot minoriteter och svenskan, av ekonomiska utmaningar, av utfall mot Ålands demilitarisering och av brutna löften om bland annat vindkraften. För att ta några exempel.
Trots det har Mats Löfström enträget fört fram Åland. Ställt frågor om hur man beaktar självstyrelsen, påtalat behovet av service på svenska på olika nivåer, påtalat vikten av ett bevarat sjöfartsstöd och pekat ut problem som måste lösas för Ålands del i den stora reformen av social- och hälsovården.
Han har gjort bra reklam för Åland i de kanaler han har tillgång till. Han diskuterar, informerar och upplyser enträget om Åland där han kan. Han gör företagsbesök, bygger nätverk och bjuder in människor att besöka Åland.
Dessutom är han folklig och upprätthåller kontakten till ålänningarna. Tillgängligheten är central i dagens snabba värld. Han uppdaterar sociala medier med bilder från sin vardag, berättar om vem han träffar och vilket budskap han för fram. Det går hem i stugorna, det är tydligt för den som kollar in responsen på inläggen. Där emellan ses han dricka kaffe med vanligt folk på Åland.
Mats Löfström jobbar mot negativ publicitet om Åland. Det senaste exemplet är hans anmälan till opinionsnämnden för massmedier om Iltalehtis vinklade artikel om Åland på självstyrelsedagen. Resultatet blev inte som önskat ur hans synvinkel den gången, men han gjorde det som gick att göra och det i sig fick uppmärksamhet, åtminstone på hans hemmaarena. Gott så.
Framgången kan även mätas i bristen på skandaler. När andra riksdagsledamöter uppträtt ovärdigt, dömts för brott och figurerat i skandalrubriker i olika omfattning, har Mats Löfström gjort sitt jobb och uppfört sig som det anstår en riksdagsledamot.
Det har i flera repriser diskuterats om Mats Löfström vill eller kommer att satsa på EU-parlamentsvalet, som också avgörs nästa år. Nu gav han sitt klara svar: han har övervägt saken seriöst, men bestämt sig för att be om förnyat förtroende för riksdagsuppdraget och inte ställa upp i andra val.
Det är ett genomgående förnuftigt beslut. Nuvarande SFP-ledamot Nils Torvalds har meddelat att han ställer upp för omval. Även om det behövs ett gediget stöd av ålänningarna – senast samlade Britt Lundberg 10 000 åländska röster – för att SFP ska säkra sitt mandat i EU-parlamentsvalet så finns det säkert någon annan än Mats Löfström som kan ta sig an den uppgiften. Valmatematiken ser ut som den gör och det är inte förnuftigt att satsa på utmaningar som också i teorin är dödfödda. Det gör ju inte att EU-parlamentet inte kan vara rätt plats för honom i ett senare skede. Han har erfarenhet av uppgiften som specialmedarbetare till både Carl Haglund och Nils Torvalds.
Inget är klart förrän alla röster är räknade. Det kommer helt säkert finnas en rad olika valmöjligheter när ålänningarna i april får ställa sig valbåset – redan i februari annonserade Johan Ehn (MSÅ) att han är kandidat i valet. Diskussion och debatt blir det också. Det behövs alltid, men visst känns valet avgjort.
Trots det höll Mats Löfströms en ödmjuk ton på torsdagens presskonferens – han var noga med att infoga ”om han får förtroendet” flera gånger – vilket visar att han vet att valet om vem som ska få ta emot gratulationer på Torggatan alltid ligger i väljarnas händer. Så ska det vara.
