Chefer till offentlig sektor snart en lyxartikel
Vilken är landskapet Ålands största svaghet just nu?
Det finns förstås många, men en av de riktigt viktiga är bristen på kompetens inom vissa specifika branscher och framför allt på toppnivån av chefer både inom offentlig förvaltning och privata företag.
Det är helt enkelt ont om bra chefer. Särskilt de bra cheferna inom offentlig sektor, där den offentliga genomlysningen är stor och lönerna relativt sett låga, har en tendens att gå vidare till andra uppdrag.
Den senaste i raden är förvaltningschef Arne Selander, som främst på grund av familjeskäl söker sig till annat jobb i Sverige. Det förefaller klart att han inte återvänder, även om tjänstledighet beviljas för ett år.
Att vara chef för den åländska förvaltningen kräver en rad olika kunskaper, och är kanske, om sanningen ska fram och så som det är upplagt, ett omöjligt uppdrag.
Förvaltningschefen ska ha politikernas förtroende och få tjänstemännen att förverkliga deras visioner. Han eller hon ska vara förvaltningens och landskapets ansikte utåt, den juridiskt sakkunniga, den drivande och förändrande, den utvecklande och den konfliktlösande.
Kanske borde man ta tillfället i akt att när tjänsten ska tillsättas att se över kompetenskraven och -behoven.
Landskapet har numera i Sören Silverström en chefsjurist. Kanske behöver inte förvaltningschefen bära den hatten, utan kunde i stället vara mera av allt det andra, framför allt en kommunicerande, drivande och utvecklande ledare med en starkare synlighet än vad som varit fallet sedan Peter Lindbäck lämnade posten.
Finns denna person på Åland? Hur ska man få tag på allt folket som behövs på toppjobben om det ska förbli fart på den åländska ekonomin.
Med risk för att bli tjatig finns bara ett svar: Inflyttning, inflyttning, inflyttning. Mera folk, mera kunskap, mera utbildning.
Mer synlighet för Åland som en bra plats att bo och jobba på, både österut och västerut.
