Budget med avdragsknorr
Går Åland inför plånbokspopulism à la Sverige med det nya skatteavdraget?
Efter två hårda sparbudgetar var det en nöjd landskapsregering som lade fram budgeten för 2018. Visst finns det fortfarande sparkrav på välfärdens kärnområden vård, skola och omsorg, men de är betydligt mindre än innan. Ledorden är balans och stimulans, nu med betoning på det senare.
Några väldigt överraskande förslag finns inte. Men med tanke på alla de reformer som landskapsregeringen är på hälft med är det nog klokt att avstå från ytterligare storprojekt med den redan snabba reformtakten.
För dem som vill se landskapet spara mycket pengar kan budgeten bli en besvikelse. Hållbarhetsgapet har förvisso minskat från 17,6 miljoner till 4,5 miljoner euro. Men det är under en tid när klumpsumman har ökat rejält och regeringen Sipiläs konkurrenskraftsavtal gett Ålands offentliga ekonomi en skjuts framåt. Genomförs alla investeringar som landskapsregeringen planerar sinar landskapets kassakista till 22 miljoner euro.
Samtidigt är det viktigt att minnas att underskottet i de offentliga finanserna inte bara kan sparas bort, ibland måste man också våga satsa för att kunna skörda framgångar senare.
De stora satsningarna i 2018 års budget handlar om hållbarhet, både miljömässig och social. Det är välkommet. Åland har stor utvecklingspotential på området.
Ska det bli något av alla hållbarhetsutredningar och strategier om den gröna ön i det blåa havet måste det finnas konkreta satsningar, annars blir strategierna hyllvärmare. Flera av satsningarna hjälper dessutom både det privata näringslivet och privatpersoner att hoppa på hållbarhetstänket.
Skatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare är det mest nydanande i budgeten. De som tjänar mindre än 35 000 euro per år får rätt till ett avdrag på maximalt 100 euro i kommunalbeskattningen. Avdraget ska stimulera tillväxten och pengarna till låg- och medelinkomsttagare ska komma i rullning direkt.
Jobbskatteavdragen känns igen från den svenska politiken. Där försöker partierna vinna valet med att lova några hundra kronor extra i plånboken. Där är frågan högst ideologisk. Frågan är om det är politik eller ekonomi som ligger bakom det åländska avdraget.
Helt lätta kan de här förhandlingarna i landskapsregeringen inte ha varit. Under processen har olika alternativ legat på förhandlingsbordet. Det var först när man kompromissade sig fram till att avdraget skulle gälla låg- och medelinkomsttagare som socialdemokraterna kunde acceptera förslaget.
Genom avdraget hjälper man också flera lågavlönade kvinnor som drabbats hårt av konkurrenskraftsavtalet. Sett ur det perspektivet är avdraget rättvist.
Förslaget är också bra ur en självstyrelsepolitisk aspekt. Åland har länge velat ta över behörigheten över förvärvsinkomstbeskattningen. Det har man inte fått.
Nu använder landskapsregeringen ett av de verktyg som redan finns i självstyrelsens verktygslåda. Att införa ett skatteavdrag kan ses som en lightmodell av en egen beskattningsbehörighet. Ibland finns det problem som man kan försöka lösa med de redskap man redan har, istället för att kräva nya.
– Det här är de långa perspektivens budget, sade lantrådet Katrin Sjögren (Lib) under gårdagens presskonferens. Det är delvis sant med tanke på till exempel hållbarhetssatsningarna. Och budgeten för 2018 är förstås viktig.
Men på det stora hela finns det ändå två frågor som, sett ur landskapets ekonomi, är betydligt mer avgörande under nästa år: hur går det med revideringen av den nya självstyrelselagen och förhandlingen om klumpsumman. Än så länge finns ingen överenskommelse om hur de ekonomiska effekterna av rikets vård- och landskapsreform ska neutraliseras.
Visst kan och ska landskapsregeringen både vara sparsam och våga satsa. Men till syvende och sist vilar landskapets ekonomi i stor utsträckning på klumpsumman.
Äventyras den har landskapet helt andra ekonomiska utmaningar än de vi sett de senaste åren. Ur det perspektivet är det positivt att landskapsregeringen ger regeringskansliet 100 000 euro extra för arbetet med vård- och landskapsreformen.
