Bristande föräldraansvar största boven i speldramat
Är tv- och dataspel ett samhällshot? Eller är sanningen att föräldraansvaret brister?
Med ojämna mellanrum återvänder den, debatten kring de fruktansvärda tv- och dataspelen. Inte sällan är det i samband med lanseringen av ett nytt spel i Grand Theft Auto-serien.
GTA är en av historiens bäst säljande serier och har miljontals hängivna spelare över hela världen. Grunden i spelet är att spelaren antar karaktären av en smågangster i en namngiven stad och sedan ska man utföra diverse uppdrag i den undre världen.
Våldet i spelet är påtagligt, inte sällan är det slumpmässigt och för många spelare blir våldet dessutom centralt så till vida att man tar till våld slumpmässigt och inte alltid av en direkt anledning.
GTA är ett våldsamt, ofta väldigt sexistiskt och drogdränkt spel. Det är med andra ord inget för barn. Ändå spelar, som Nya Åland kunde berätta 20.1, många barn spelet.
Debatten om spelvåldet är sällan speciellt faktadriven. Oftast görs utspel antingen baserat på egna känslor, eller utifrån moraliska aspekter.
Forskningen på området är splittrad. Det finns stora undersökningar som tyder på att spelvåld har mycket liten inverkan på spelaren, och det finns stora undersökningar som visar på att våld i spel har dålig inverkan på spelaren.
Men det finns ingen undersökning som tydligt knyter spelvåld till exempelvis skolskjutningar i USA. Amerikanska Secret Service har tidigare studerat skolskjutningar mellan 1974 och 2000 och funnit att mördarna vid dessa 37 tragedier var långt mycket mindre intresserade av våldsamma spel och filmer än genomsnittsamerikanen.
För vissa individer, som har psykiska problem, kan dock överdrivet spelvåld vara en förstärkare. Men ska detta vara måttstocken?
Spel, också våldsamma sådana, har också positiva effekter. Språkförståelse, koordination mellan öga och hand, förståelse för att handling leder till effekt är några egenskaper som belagts.
Så frågan blir då om det bör införas förbud mot våldsamma spel för att ett försvinnande litet antal av spelarna inte kan hantera dem? Självfallet inte. Det vore lika absurt som att säga att jakt borde förbjudas eftersom inte alla hanterar sitt gevär på bästa sätt eller att förbjuda personbilar eftersom somliga (betydligt fler än som triggas till våld av spel) lockas till att ta risker som sätter både dem själva och deras medtrafikanter i fara.
Vad ska då göras? Det är här föräldraansvaret kommer in i bilden. Spelbranschen har själv initierat ett åldersgränssystem på alla spel. På framsidan av alla spel finns en rekommenderad lägsta ålder som spelaren ska hålla. GTA är exempelvis märkt med ”18”. Populära ishockeyspelet NHL är satt till 12 år (det förekommer slagsmål i hockey) och fotbollsspelet Fifa, som är snällt, kan spelas från 3 år.
De flesta handlare håller sig till gränserna, problemet ligger i stället hos köparna.
Och köparna i det här fallet är oftast okunniga vuxna som ger bort de dyra spelen till barn, barnbarn eller bekantas barn. Vuxna som inte orkar ta reda på vad spelet handlar om eller hur det tar sig uttryck.
Det handlar om att föräldrar måste lära sig vad deras barn spelar för något. Sitt med, spela med, lär er! Ta reda på om spelet som glöder på skärmen är något som passar för din nioåring, eller om det är något som inte alls passar in i den värdegrund du vill att ditt barn ska växa upp med.
Det är lätt att peka finger mot något annat, mycket lättare än att i det stressade tjugoförsta århundradet ta det egna ansvaret och tiden att faktiskt påverka det som är mest värt i våra liv. När vi gör det, kan vi ta kulturdebatten om spelens innehåll, inte minst spelutvecklarnas syn på kvinnor.
