Bred debatt kräver både tyglar och vild galopp
Under den gångna veckan initierades en både viktig och intressant debatt av Mogens Lindén, som i en insändare tog upp frågan om anonyma insändare och mess.
Lindén pekar på en rad negativa aspekter av möjligheten till anonymitet och ställer en rad frågor om de åländska tidningarnas policy när det gäller denna fråga.
Låt mig först klargöra Nya Ålands regler.
Vi publicerar inte anonyma insändare om andra namngivna personer. Ska man kritisera andra människor ska man ha sitt namn under.
Vi publicerar heller inte insändare som är rasistiska, kränkande, eller utgör hets mot folkgrupp.
I Messa-spalten kan vi tillåta kommentarer till offentliga personers utspel och uttalanden, men försöker även där hålla en anständig linje.
Ibland misslyckas vi i våra bedömningar. Ibland för att vi inte förstått innebörden av ett mess, ibland för att de helt enkelt slunkit genom maskorna. Den stora majoriteten av mess-kommentarerna är dock fullkomligt harmlösa vad gäller andra personer.
I motsats till Mogens Lindén är jag inte beredd att vifta bort den diskussion som förs i mess-form som oviktig eller ointressant. Låt mig ge några exempel ur torsdagens tidning:
”Nog är det för jäkligt hur de har börjat bete sig mot oss som har suboxonevård. I synnerhet alla som har ett jobb att sköta som får offra matrasten varje dag samt ledighet på helgen och ta sig hela vägen till hälsocentralen för att få sin medicin. Något är fel, väldigt fel. Vi ska ju bete oss rätt så behandla oss rätt…”
”Det är märkligt att det klagas enbart när varorna har finsk text. Är folk verkligen så bra på kinesiska och taiwanesiska här?”
Folkets röst i messform, om man får vara så förmäten, är ofta burlesk, ofta rolig, ofta inskickad av människor som känner sig maktlösa i förhållande till myndigheter och andra överheter. Den typ av offentlighet Mogens Lindén förespråkar, där bara de väl formulerade, de modiga, de som har material för en hel insändare, får delta, är både exklusiv och elitistisk. Den utesluter samtal som inte är fina nog.
Jag anser att Nya Åland ska ha utrymme även för diskussioner som inte är fullt så rumsrena. Jag anser att människor som vill säga vad de tycker utan att vara proffstyckare ska våga göra det.
Därmed inte sagt att det inte förekommit övertramp. För dem faller det fulla ansvaret naturligtvis på tidningen och på mig som ansvarig utgivare, och därför är det mycket bra att gång efter annan påminnas om hur viktigt det är att hålla koll på kommentarerna. Bättre kontroll utlovas, men Messa-spalten blir kvar.
Det som enligt min mening är det största bekymret för den offentliga diskussionen är inte det som publiceras i tidningen, och som ändå genomgått ett redaktionellt filter, utan de kommentarer och diskussioner som finns på nätet. Vi klarar idag inte av att ha full koll på kommentarerna, som ofta är mycket elaka, mycket osakliga och nästan alltid anonyma, och det vill vi åtgärda.
Vi tillåter idag inga kommentarer på insändarna på nätet, just för att diskussionen där tenderar att bli så elak. Nya Åland har fattat beslut om att införa en registrering för dem som vill delta i nätdebatten, och vi undersöker just nu de tekniska möjligheterna för att genomföra detta.
På den direkta frågan om insändare i Hbl och Vasabladet kan jag inte ge något svar, annat än att jag tycker att den åländska debatten är både livligare och intressantare än den som förekommer i de bägge ovannämnda tidningarna.
Som chefredaktör får man många reaktioner, både anonyma och signerade. De signerade tar jag på allvar. Så uppfattar jag att många läsare också ser på saken.
Tack för debatten, Mogens. Jag tycker den är bra, även om vi inte till alla delar är överens. Och jag tar mitt publicistiska ansvar på stort allvar.
