DELA
Foto: Dplay/Skärmdump från dokumentären "Esto
Estonia – fyndet som ändrar allt vinner priser inom journalistik, men serien får rättmätig kritik för att koppla samman det upptäckta hålet med gamla konspirationsteorier.

Bra journalistik ska premieras

Den omtalade Estoniadokumentären har kritiserats för att sprida gamla konspirationsteorier och myter om fartygets förlisning. Ändå vinner serien prestigefyllda branschpriser. I en tid när alternativa världsbilder ökar i popularitet måste prisregnet över dokumentären ses som ett alldeles eget haveri.

Dokumentären Estonia – fyndet som ändrar allt skapade stora rubriker när den presenterade ett nytt fynd: ett tidigare okänt hål i Estonias skrov.

Med hjälp av upptäckten utmanade filmarna haverikommissionens slutsats – att orsaken till förlisningen var att bogvisiret öppnades och lossnade i hårt väder.

Hålet i skrovet skulle, enligt alternativa teorier, ha bidragit till att Estonia sjönk så snabbt. Det skulle också kunna betyda att fartyget sänktes av krafter som ville stoppa transporter mellan Estland och Sverige. I samband med Sovjetunionens kollaps några år tidigare var det nu möjligt för den svenska försvarsmakten att ta del av militär teknik. Det finns belägg för att sovjetisk teknik fraktades på Estonia. Däremot inga belägg för att någon skulle ha försökt stoppa transporterna.

Teorierna kring ett eventuellt hål har genom åren varit många. Fartyget påstås ha krockat med en u-båt, utsatts för en torpedattack, en sprängladdning ombord eller att hon körde på en mina. Att fartyget sänktes skulle i sin tur ha varit så känsligt att regeringar inte ville avslöja den riktiga orsaken bakom förlisningen.

 

Utan att säga det explicit lockas de som ser dokumentären att göra liknande kopplingar: om det finns ett hål (helst då under vattenlinjen) är orsaken till fartygets förlisning inte är klarlagd. Hålet hittades, men i övrigt presenterar dokumentären ingenting som varken stöder eller bekräftar någon av de många alternativa teorierna.

Fyndet ledde dock till åtgärder.

En tillfällig ändring av Estonialagen har gjorts och nya dykningar på vraket genomfördes i somras, denna gång ledda av svenska och estniska myndigheter. Två hål hittades (mestadels ovanför vattenlinjen), men också en rad andra fynd. Den troliga orsaken till att skadorna inte har hittats tidigare är fartygets styrbordsida har legat mot botten. Men med tiden har fartyget rört sig och ingen har helt enkelt varit ner och tittat på länge.

 

Det är lätt att falla i fällan att spekulera kring orsakerna till skadorna. Bottenkarteringar visar att botten består delvis av berg och sten. Att ett fartyg slår ner i en hård botten, med en uppskattad kraft på drygt tiotusen ton, är den mest rimliga förklaringen – och kanske också därför den mest sannolika.

En annan, också ganska trolig, förklaring till skadorna är att bogvisiret har slagit i fartyget efter att det lossnade från fören. Oavsett hur hålet har uppstått lär det inte ändra på det faktum att fartyget sjönk på grund av att bogvisiret lossnade.

 

Det stora problemet är inte att man har hittat skador på skrovet. Det är vad skadorna representerar.

Dokumentären har fått kritik från många granskande journalister för att stapla obekräftade eller redan avfärdade uppgifter på varandra och därmed ge nytt liv åt gamla konspirationsteorier. Vad serien beskylls för är att presentera indicier som spär på människors misstro till den officiella förklaringen.

 

Trots det har dokumentären belönats med priser som ger den tyngd och legitimitet. Den vann Årets avslöjande av Stora journalistpriset och nu senast Årets granskning av det svenska tv-priset Kristallen.

Motiveringarna till priserna har varit att dokumentärfilmarna har avslöjat nya fynd som tvingar tre länders regeringar att syna frågan på nytt.

Vad man egentligen har gjort är att bryta mot dykförbudet och koppla ihop nya fynd med gamla skrönor. Och kränka gravfriden – vilket ledde till åtal. Filmarna friades i rätten eftersom de använde en tyskregistrerad båt. Tyskland har inte skrivit under lagen som förbjuder dykningar på Estonia.

 

En annan nominering i kategorin Årets granskning på Kristallen-galan var serien Vaccinkrigarna som synar några av antivaccinrörelsens förgrundsgestalter. Serien förklarar dessutom flera av förgrundsgestalternas orsaker till vaccinmotståndet vilket ökar förståelsen för deras agerande (dock inte för deras budskap).

Det är ett praktexempel på hur man inom journalistiken bör närma sig alternativa världsbilder. I stället vann en serie som främjar konspirationsteorier.

 

I en tid när samhället knappt kan enas om vad som är fakta skulle det vara oerhört viktigt att saklig journalistik premieras. Det kanske borde bli dags att utse haverikommissioner i de svenska juryrummen.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp