DELA
Foto: Stefan Öhberg
”Åländska politiker med landskapsregeringen i spetsen måste jobba för en mer osynlig skattegräns. När EU:s nya tullregler träder i kraft och förtullningssystemet moderniseras och digitaliseras bör det samtidigt mynna ut i ett smidigare system”, skriver ledarskribenten.

Bra att återigen dryfta skattegränsens betydelse

Skattegränsen vållar bekymmer för näringsidkare men är likväl en av grundbultarna till det åländska välståndet.
En smidigare gräns är angelägen och därför är det positivt att skattegränsen återigen är på tapeten.

När Företagarna på Åland i senaste Åland Gallup frågade om Åland ska avskaffa skattegränsen var det säkert en och annan som satte kaffet i vrångstrupen. Vill de verkligen avskaffa skattegränsen? Förstår de inte vad det skulle innebära?

De har sedan dess klargjort sitt syfte: Att trigga igång en debatt om skattegränsen.

De torde vara nöjda.

Gallupresultatet presenterades i Nya Åland (31.7.2019) och visar att ålänningarna är kluvna kring skattegränsens existens. Av 754 deltagare ville 39,4 slopa skattegränsen, 36,6 procent bevara den. En relativt stor andel, 24 procent, kunde inte ta ställning.

Hur deltagarna motiverade sina svar vet vi inte, men om man inte känner till skattegränsens bakgrund är det förståeligt att man antingen vill se den slopad eller inte vet vilket ben man står på i frågan.

En kort tillbakablick: När Åland liksom Finland skulle ansluta sig till EU fanns oro kring taxfreeförsäljningens fortlevnad. EU-kommissionen hade aviserat att de ville se den slopad på sikt, vilket också skedde 1999. För att trygga den skattefria försäljningen och därigenom kommunikationen till Åland blev lösningen att landskapet inte anslöt sig till den så kallade skatteunionen och skattegränsen uppstod.

Exakt vad som skulle hända om skattegränsen och taxfreeförsäljningen skulle gå förlorad är svårt att beräkna. Vi vet att passagerarantalet mellan Vasa och Umeå drastiskt sjönk efter att taxfreen avskaffades, vilket ledde till reducerad trafik och dålig ekonomi och bidragsberoende för rederiet. Vi vet också att den statssubventionerade Gotlandstrafiken har markant högre biljettpriser jämfört med trafiken till och från Åland.

Ett ajöss till taxfreen är samtidigt ett farväl till Ålands goda kommunikationsmöjligheter. Vi skulle stå kvar på vår ö och blott kunna vinka till merparten av färjorna som skulle köra förbi, och när vi väl fick möjlighet att själva gå ombord skulle vi få betala ett betydligt saftigare pris. Likaså för alla de företagare som är beroende av lasttransporter som ofta sker ombord på passagerarfärjor.

Visst kunde samhället gå in och subventionera trafiken, men det skulle vara oerhört kostsamt och föga troligt att kommunikationerna skulle förbli lika goda som i dag.

Rederierna och turismnäringen är två självklara vinnare av dagens system, men det står samtidigt klart att hela det åländska samhället gynnas av skattegränsen och dess kringeffekter. Vi kan för den skull inte blunda för skattegränsens negativa konsekvenser, särskilt då vissa drabbas hårdare och på så vis får betala mer än andra för en av grundbultarna till det åländska välståndet, det vill säga skattegränsen. För landbaserade företag kan skattegränsen vara besvärlig och kostsam i både tid och pengar.

När skattegränsen förhandlades fram hade man självfallet ingen vetskap om hur e-handeln decennier senare skulle explodera. Ålänningar får i många fall avundsjukt titta österut eller västerut för att på håll beskåda hur smidigt det kan vara att handla över nätet.

Med detta sagt är det oerhört positivt att skattegränsen återigen är på tapeten. Åländska politiker med landskapsregeringen i spetsen måste jobba för en mer osynlig skattegräns.

När EU:s nya tullregler träder i kraft och förtullningssystemet moderniseras och digitaliseras bör det samtidigt mynna ut i ett smidigare system.