DELA
Foto: Jonas Edsvik
Åda, Ålands Digitala Agenda, är stängt för insyn och granskning med hänvisning till att det offentligägda och -finansierade bolaget är ett aktiebolag som inte behöver följa lagen om allmänna handlingars offentlighet.

Bolagisering är ingen orsak att minska insyn

Förflyttningen av offentligt maktutövande, från nämnder till bolag, kräver att offentlighetslagen ses över. Det är Justitieminister Anna Maja-Henrikssons åsikt.

Landskapsregeringen borde dela den insikten.
– Vi har skäl att se över offentlighetslagen. Det har hänt mycket de senaste åren. Tidigare skedde beslutsfattandet i kommunerna i nämnder eller affärsverk, men nu har mycket verksamhet bolagiserats.

I gårdagens Hufvudstadsbladet redogör justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) för sin syn på en eventuell revision av den finländska offentlighetslagstiftningen. Det är också en aktuell fråga i och med Finlands ordförandeskap i EU. Enligt Henriksson diskuteras frågan även bland justitieministrarna i EU.

– Har man en lagstiftning som förhindrar insyn i hur man använder skattebetalarnas pengar så leder det till större risk för korruption, säger Henriksson till Hufvudstadsbladet.

I somras lämnade Anna-Riitta Wallin över sin utredning om utvidgningen av tillämpningsområdet för offentlighetslagen till justitieministeriet, vilket nu också är utgångspunkten för artikeln med Henriksson.

Enligt Wallins sammanfattning (rapporten finns bara på finska) har bolagiseringen av funktionerna inom den offentliga sektorn och anförtroendet av offentliga förvaltningsuppgifter åt privata aktörer skapat ett behov av att se över bestämmelserna i anslutning till offentlighetslagen.

Vi har pinfärska exempel på hur offentlighetsprincipen på Åland behandlas på olika sätt beroende på vem den offentliga ägaren är.

Ett exempel är fallet som Nya Åland har berättat om i veckan. Det stadsägda bolaget Enerexit kommer att behöva betala mycket mer än vad som ursprungligen var kalkylerat för saneringen av Mariehamns energis gamla bränslegrotta.

I artikeln framgår också att styrelsen har beslutat att betala ut arvoden till styrelseledamöter, 70 euro i timmen, för arbetet med att bland annat övervaka saneringen av bränslegrottan. Att på detta sätt godkänna sina egna arvoden för operativt arbete går förstås inte för sig, vilket stadsdirektören redogjorde för i samma tidning.

Men poängen här är att Nya Åland kunde berätta om det. Sune Axelsson och Böge Holmberg, två av tre styrelseledamöter, redogjorde för hur läget ser ut just nu. De tog dessutom med sig styrelseprotokoll – i ett fall som man kan tycka inte gynnar bilden av dem som självutnämnda kostnadsjägare i andra sammanhang.

Enerexit är en verksamhet som har organiserats i bolagsformen aktiebolag. Enligt aktiebolagslagen bestämmer bolagets representanter mer eller mindre vilka uppgifter de önskar att lämna ut. Styrelsen kunde, rent principiellt, ha låtit bli att säga något alls om de pågående processerna.

Men i Mariehamns stad finns en policy som säger att offentligt ägda bolag ska verka enligt offentlighetsprincipen. Axelsson och Holmberg följde stadens direktiv och Nya Åland kunde därmed berätta hur skattebetalarnas pengar används.

Mariehamns stad är en föregångare och visar att det med en tydlig ägarpolicy går att ha offentlig insyn i offentligt ägda aktiebolag. Men det kan ändras, det räcker med att staden ändrar sin policy för att försvåra insynen i bolagiserade verksamheter. För att stärka allmänhetens möjlighet till insyn borde offentlighetsprincipen i helt eller delvis offentligt ägda bolag vara stiftad i lag.

Ett annat exempel är landskapets tolkning av vilka bolag som ska omfattas av offentlighetsprincipen. I en skrivelse till riksdagens justitieombudsman argumenterar landskapetsregeringen för att Ålands digitala agenda, Åda, inte behöver följa offentlighetsprincipen. Bolagets uppdrag är att erbjuda it-relaterade tjänster till kommuner och landskapet vilket enligt landskapsregeringen inte omfattas av offentlighetslagen eftersom ÅDA inte utövar offentlig makt. Bolaget har inte heller offentliga förvaltningsuppgifter, enligt landskapet.

Makten att upphandla it-tjänster har flyttats från kommunerna till Åda. Om kommunerna själva hade genomfört en sådan upphandling hade insynen varit större. Så var skiljer sig maktutövandet?

Justitieministern slår huvudet på spiken i intervjun med HBL.

– Det handlar om att förtroende, demokrati och öppenhet hör ihop. I ett samhälle med större öppenheter skapas också mera förtroende, säger Henriksson.

Det är bara för Åland att ta efter.