DELA

Bluff eller vildhjärna – bara Putin vet

Ukraina står inför hot om både inbördeskrig och krig med Ryssland. Det senare avgörs av vem Vladimir Putin egentligen är.
Är Vladimir Putin bara intresserad av hålla Nato på så långt avstånd från Rysslands gränser, eller är han en av historiens vildhjärnor med stormaktsambitioner som sträcker sig till Sovjettidens arealer och längre?
Mycket talar för att den närmaste tiden kommer utvisa vilket.
För när trupper samlas för att slå ned det proryska upproret i östra Ukraina står samtidigt, enligt USA, tiotusentals ryska soldater och trampar på gränsen. Om Putin ger marschorder, då går ingen av de tidigare Sovjetstaterna säkra.

Men än återstår att se om det faktiskt blir så. I skrivande stund, så som läget är kan mycket ha hänt innan den här ledaren läses av just dig, finns det ändå skäl att tro att det Putin egentligen gör är att spela poker med både den egna befolkningen och västvärlden.
Den höga svansföring som Ryssland har haft de senaste åren i allmänhet och de senaste månaderna i synnerhet hjälper den ryske presidenten på hemmaplan. Men den är också ett sätt för Putin att se hur mycket han kan utmana USA och Nato.
För är det något Putin absolut inte vill är det att ha fler Natoländer som grannar. Det skapar, i den ryska ledningens ögon, en instabilare position för det stora riket. Det var ju också när Ukraina vill närma sig väst, främst då EU, som konflikten med Ryssland blossade upp.

Inom EU och Nato finns det också en splittring trots det gemensamma fördömandet av den ryska inblandningen både på Krim och i östra Ukraina. För när USA varnar för skärpta sanktioner finns det flera länder inom de två organisationerna som inte vill ha mer bråk. Flera länder är beroende av rysk gas, och den kan strypas eller bli betydligt dyrare om sanktionerna hårdnar.
Och Storbritannien vill inte riskera att de rika ryssar som de senaste årtiondena flyttat enorma summor pengar till London straffas eller flyr.
Å andra sidan ska man komma ihåg att det inte bara är för Ryssland att dra åt gaskranarna. Intäkterna Ryssland får in genom att sälja enorma mängder naturgas till EU utgör en betydande del av statskassan.

I grunden är det också en fråga om stabilitet. Vi har sett det under den arabiska våren och i Syrien. Stormakterna är försiktiga med att stödja uppror för att de vet vad de har, men inte vad de får. Stabiliteten är viktigt, för både USA och Ryssland.
Det sämsta tänkbara, för båda sidor, är krig. Det skulle inte bara stoppa allt vad ekonomisk återhämtning heter, utan också riskera att accelerera till något som ingen sida kan förutse.

Mitt i detta stormakternas pokerparti sitter den ukrainska regeringen och dess folk. På ena sidan finns separatister, av allt att döma rysktränade soldater som på order från Moskva agerar spjutspets åt Putin på samma sätt som gjordes på Krim.
På andra sidan bordet finns EU och USA som hotar med sanktioner och talar i stora ord, men aldrig kommer att hörsamma de rop på militärt bistånd som kommer från ledande politiker i Kiev.
Lite vid sidan av står, som vanligt, Kina som oftast stöder Ryssland men helst inte vill bli inblandade.

Nyckeln till hur detta tragiska pokerparti kommer att sluta finns till syvende og sidst hos Vladimir Putin. Är det hela en stor bluff för att få det uppstudsiga Ukraina att rätta sig i det ryska, postsovjetiska ledet? Eller är det första steget mot att återupprätta Moder Ryssland till fornstora dagar?
Bara Putin själv vet hur hans kort ser ut och hur länge masken håller.
Det avgör hur historien kommer att se på den ryske presidenten.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax