Berätta vad som ska sparas bort i staden
Stadens finanser ger huvudvärk åt de styrande. Det kommer bli dyrare alternativt sämre att bo i Mariehamn, det är de flesta överens om. Men exakt vad som ska ske är det svårare att få svar på.
Höj skatten och spara (MSÅ, C och S), vänta och se (Lib) eller bara spara (Ob). De tre linjerna i stadsstyrelsen var förhållandevis tydliga. Men en sak fick vi inget svar på: vad tycker de ledande politikerna att stadens innevånare kan klara sig utan?
När avgående stadsdirektör Edgar Vickström la fram sitt förslag till budget för Mariehamn höjde han ett varningens finger för att fortsätta osthyvel-besparingarna på stadens verksamhet. Höj skatten mer, eller skär bort bestämda delar, var kontentan av Vickströms analys. Underförstått fanns där en utmaning till stadsstyrelsen: berätta vilken del av verksamheten vi kan avvara, för nu är verksamheten på skelettet och vi kan inte upprätthålla samma nivå med mindre medel.
Man kan förstå stadsdirektörens utmaning, inte minst mot bakgrund av att osthyveln redan använts flitigt i Mariehamn. Sakta men säkert har osten trimmats mot kanterna.
Nu vill majoriteten på nytt ta en skiva från varje del i stadens verksamhet, men en lite tunnare skiva då också en ny skattehöjning på 0,5 procentenheter ska mildra ingreppet.
Det är vettigt, och det är bra att fjolårets publika budgetbråk mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i år blev till en snabb överenskommelse. Samarbete är att föredra framför partikäbbel i trängda ekonomiska tider.
Däremot saknas fortfarande en tydlighet från majoritetspartierna i stadsstyrelsen kring vad man anser går att spara bort. Det har blivit ett näst intill unisont mässande från både politiker och förståsigpåare att det 1) finns mycket luft i offentlig förvaltning 2) är att ”vältra över” problemen på invånarna när man stärker ekonomin med skattehöjningar.
Det är säkert så att det finns en del luft i offentlig förvaltning, och därmed i stadens, men frågan är hur mycket efter flera år av besparingar. Stadsdirektören menar att den är minimal. Om politikerna i majoriteten, och i än större utsträckning Obunden Samling, anser att det går att skära i förvaltningen utan att det märks allt för mycket vore det på sin plats att visa var och hur.
Man förstås gömma sig bakom en ny arbetsmodell för budgeten och mena att besked kommer senare. Men Mariehamn står inför så stora problem med sin ekonomi att man redan i ramarbetet med budgeten borde peka på områden som går att skära bort eller serviceområden som staden inte har råd med. Att lägga ansvaret på förvaltningen och nämnderna är inte ansvarstagande.
Det är också en allt för lätt väg att ta när man motsätter sig skattehöjning med motiveringen att det är att vältra över ansvaret på skattebetalarna, så som budskapet från de Obundna lyder. Om man i stället löser stadens ekonomiska problem med inbesparingar kommer samma skattebetalare att få betala i sänkta servicenivåer. Även besparingsvägen har sitt pris. Frågan är vilket.
Liberalerna vill, å sin sida, helst vänta och se. Skatteintäkterna från årets skattehöjning har givit ett bättre utfall än beräknat, och det är inte fel att veta vilka kort man faktiskt har på hand innan man spelar ut dem. Där har Liberalerna en poäng. Men Staden är i ett så trängt läge att det är svårt att vänta ut alla andra spelare. Det går inte att hålla tummarna och hoppas att landskapsandelar ska bli större, att kommunala samarbeten ska ge guld. Mariehamn måste städa upp sin egen röra, och tiden är i allra högsta grad kommen för detta.
Majoriteten, MSÅ, S och C, har lagt ett budgetförslag som är förståndigt, men lite fegt. Hade de definierat vad som kan skäras bort i stället för att ta den enkla vägen och lägga ett jämnt sparbeting över all verksamhet hade man tagit större ansvar.
