Bejaka konstintresset på Åland
Det är inte ofta den här ledarsidan uppmuntrar till konsumtion.
I dag gör den det.
I september månad pågår minst fem konstutställningar på Åland. Det är inget ovanligt, Nya Ålands kultursidor fylls ofta med just utställningar. Däremot är det är inte så många åländska hem som fylls av lokalproducerad konst.
Åland har alstrat många framgångsrika musiker, framför allt inom den klassiska musiken. Eftersom här varken finns symfoniorkester eller en professionell teaterscen, är de professionella musikerna huvudsakligen verksamma utanför Åland.
Konstnärerna (här i betydelsen bildkonstnärer och hantverkare) är på ett annat sätt oberoende av kollegor och miljöer, de kan vara verksamma på Åland och ändå nå ut med sin konst. Det gör att de åländska konstutövarna uppvisar en stor bredd.
Här bor allt från hobbyutövare till professionella konstnärer, och på varje nivå finns allt från akvarellmålare till skrotkonstnärer och keramiker. Här finns de som målar en kväll i veckan på Mediskurs och de som ställer ut på gallerier runt om i världen. Här finns de som tillverkar bruksföremål och de som gör varje skulptur unik. Här finns utställare till varje sommarcafé, och här finns konstnärer som behärskar tekniker få har hört talas om.
Kort sagt: konstlivet på Åland är ett ymnighetshorn.
Det rika konstlivet avspeglar sig dock knappast på ålänningarnas väggar. Det här med att köpa konst och att äga konst verkar vara en seglivad klassfråga. Självklart handlar det delvis om pengar, ibland är konst dyrt. Men än mer handlar oförmågan att äga konst om ett svagt kulturellt kapital. Man vågar inte, och ”inte ska väl jag”, och ”vem är jag att äga konst”?
Konst behöver inte vara jättedyr. Självklart kostar en tavla av en etablerad konstnär en hel del, men som sagt: på Åland finns något för alla, också för alla plånböcker.
För det andra ska man våga tro på sin egen känsla för konst. Om du gillar en tavla är det tillräckligt. Man behöver inte vara konstkännare för att äga konst. Vi har så olika smak, vi människor.
Det handlar om att tillägna sig konsten på ett personligt plan, och lita på att det räcker.
Att äga lokalproducerad konst stöder det lokala konstlivet. Och att äga konst, istället för en massproducerad affisch, är en hållbar njutning.
I helgen arrangeras Konstrundan. På Åland öppnar 22 konstnärer sina ateljéer. Det här är ett utmärkt tillfälle för konstnärer att möta sin publik och publiken att möta konstnären.
Under konstrundan får man se konstnärernas arbetsmiljöer. Man får se arbeten som ännu inte är klara, och arbeten som förkastats (förhoppningsvis låter konstnärerna bli att städa alltför noga inför besöket). Med andra ord: besökarna får en möjlighet att närma sig konst.
Och känner man att man hittat ett verk man vill ta hem, då är det faktiskt bara att peta i konstnären och säga hej, hur mycket kostar det?
Konst är inte dramatiskt, något för alla andra.
Konst är något för alla.
