DELA
Foto: Catariina Salo/SPT
Det finns inga garantier för att åtgärder tänkta att främja nativiteten ger resultat. Men om de ökar jämställdheten har de ett värde i sig.

Bättre liv för kvinnor är ett mål i sig

5,2 procent: det var de svenskspråkigas andel av Finlands befolkning 2019, den lägsta som uppmätts. Det framgår i en färsk rapport skriven av Jan Saarela, professor i demografi med statistik, på uppdrag av Svenska Finlands folkting.

Allt ser dock inte dystert ut för svenskan, enligt rapporten. Exempelvis är det många barn från tvåspråkiga familjer som går i en svenskspråkig skola, närmare bestämt 10 procent fler än andelen barn med svenska som registrerat modersmål.

Så trots tillbakagången anslår Jan Saarela en positiv ton i sin summering, och listar hög förväntad medellivslängd, låg sjukpensioneringsrisk, låg arbetslöshet, och stabila äktenskap och samboskap som positiva faktorer för de svenskspråkiga i Finland. ”Hoten ligger i att den överlag minskade fruktsamheten fortsätter, och att emigrationen fortsätter att decimera de unga årskullarna, och då i synnerhet kvinnor. Dessa två trender har kunnat observeras under det senaste decenniet. Ifall de vänder finns all anledning att förutspå en livskraftig finlandssvensk befolkningsutveckling för många decennier framöver”, skriver han.

 

För Ålands del innehåller rapporten en del intressanta, fast inte alltid överraskande, siffror. Jomala och Lemland finns med på listan över kommuner med högst andel barn under 15, medan andelen 15-åringar på Sottunga, Kökar, Brändö och Kumlinge är bland de lägsta. Åland utmärker sig också genom att ha den högsta andelen ensamförsörjare, jämte västra Nyland.

För cirka 15 år sedan hade de åländska kvinnorna den längsta förväntade medellivslängden i Norden. I Jan Saarelas rapport är vi inte längre i topp ens i landet, utan får spö av Österbotten på både herr- och damsidan: 79,2 år för nyfödda pojkar och 84,5 år för nyfödda flickor.

Jan Saarela konstaterar vidare att nativiteten i alla språkgrupper i Finland är för låg för att förhindra att befolkningen minskar på sikt. För detta krävs ett snitt på 2,1 per kvinna. Nativiteten bland finländare med andra modersmål än finska eller svenska ligger på 1,7. Därefter kommer de svenskspråkiga med 1,5, och sist de finskspråkiga med 1,3. Till saken hör att de förstnämnda har en betydligt lägre medelålder, 33 år, att jämföra med 44 år för den finsk- och svenskspråkiga befolkningen.

 

Frågan är på vilka sätt beslutsfattare kan ta fasta på siffror av det här slaget. Om vi antar att vi vill förhindra att befolkningen fortsätter att minska i antal och öka i snittålder så behöver fler barn födas.

Hela västvärlden brottas med samma fråga: så sent som den 14 maj kritiserade påven vad han såg som narcissistiska värderingar hos Italiens yngre generationer (1,34 barn per kvinna). ”Att knäppa selfies ger inte evig ungdom”, sa han, enligt DN.

Men till påvens heder tog han också upp ”den alltmer ohållbara kostnaden för att uppfostra barn”. Det är också där vi måste börja. Kvinnor sätter –  generellt sett – mer på spel när de blir föräldrar än vad män gör. De får ge upp en högre andel av en lägre lön, de får arbeta fler timmar i hemmet utöver lönearbetet och de får sämre karriärmöjligheter: så ser mönstret ut. Och om förhållandet kraschar – som sker för 12–13 procent av de svenskspråkiga paren och 16–19 procent av de finskspråkiga – så riskerar de att göra sig själva till låginkomsttagare för livet. Lösningen måste vara att täppa igen gapet mellan mäns och kvinnors löner, att ordna med barnomsorg som fungerar också för skiftesarbetande, samt jämställda män som gör sin del av hemmaarbetet som en självklart sak och inte bara hjälper till.

 

Även om detta förverkligades finns det förstås inga garantier för att kvinnor på Åland och i Finland – vilket modersmål de må ha – sätter igång och föder barn i så stor skala att det räcker för att vända befolkningsutvecklingen. Det är få par i fertil ålder som går in för att bli föräldrar specifikt för att landet ska få en snyggare demografisk kurva. Det fina är i stället att det är saker som är värda att genomföra i vilket fall, för kvinnornas skull.

Men, som en luttrad Pernilla Söderlund (Lib) sa i stadsfullmäktige i onsdags kväll: ”Jag börjar tro att det är lättare att ta ner månen än att uppnå jämställda löner mellan män och kvinnor.”

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp