Bättre kan ni HI
Den gröna influensen i regeringen är försumbar. Det verkar mera som att HI:s ministerpost används som en sorts miljötvättning av till synes ohållbara beslut.
Partiet behöver visa tydligare ledarskap i det dagspolitiska arbetet.
Det som började som en fräsch gräsrotsrörelse verkar vissna i kanterna. Man kan fråga sig om en ministerpost var bästa draget för den politiska nykomlingen Hållbart initiativ.
Istället för att hålla på sina principer och vara en stark oppositionsröst så har HI varit till synes tvungen att kompromissa med sina värden för att blidka regeringskamraterna. För hur kan man annars tolka den senaste tidens brist på hållbarhetsbeslut?
Storsatsning på flyg, planerad expandering av fiskodlingar, utredning av utökade öppethållningstider och ett nej till hybridfärja som i praktiken innebär ett ja till fortsatta klimatutsläpp. Minister Alfons Röblom (HI) sade i december att hela regeringsprogrammet genomsyras av en hållbarhetstanke. Den har varit tämligen osynlig under regeringens knappa 100 första dagar.
En av de få rent miljökonkreta nyheterna från regeringshåll är den planerade ändringen av kollektivtrafiken och den har initierats av Obundnas infrastrukturminister Christian Wikström.
Den förra regeringens miljöministerskap var inte oproblematisk, att ha ansvar för både näringsliv och miljö på samma post är en svår balansgång som exemplifierades bland annat i ”smör-gate” (då minister Camilla Gunell (S) gick emot stadens klimatråd till förmån för den lokala smörproduktionen). Men att nu ha näringslivet och miljön åtskiljda på två olika poster verkar inte ha gett prominens eller tyngd till hållbarhet. Snarare tvärtom.
Det var många som höjde på ögonbrynen när HI valde att ingå i regeringen. Kanske vädrade de konkret makt att få driva en stark, grön agenda. Men dessvärre ser det mera ut som att de används som en hink med grönt vatten för regeringen att blöta sina beslut med.
Däremot verkar lagtingspolitiken se lite annorlunda ut. I alla fall om man får döma av Simon Holmströms (HI) senaste insändare, där han ställer sig negativt till regeringens utredning om att avskaffa affärstidslagen, som han menar sänder fel signaler i utvecklingen av ett hållbart samhälle. Han konstaterar att ”Hållbart initiativ förde fram dessa tankar i regeringen men fick dessvärre inget gehör”.
Partiet går alltså i opposition till den regering man själv sitter i. Här borde rimligtvis minister, tillika partiets ena talesperson, Röblom starkare uttryckt partiets linje i frågan och tydligt förmedlat den till sina väljare.
Partiets andra språkrör, och lagtingsledamoten, Annette Bergbo, har även hon varit förvånansvärt tyst sedan den politiska mandatperioden inletts.
Att partiet har ett vacklande ledarskapsförtroende blev tydligt i Åland Gallups decemberkoll. Knappa 45 procent av HI-väljarna valde duon Röblom och Bergbo som svar på frågan vilken partiledare de hade högst förtroende för. Det var med stor marginal sämst av alla partiledare.
Däremot fanns det fortsättningsvis en tro på partiet enligt samma gallup där HI växte. Hur de sympatierna skulle se ut idag kan man bara spekulera i, men det känns som att det pyr ett missnöje bland gräsrötterna.
Att den mångåriga miljöaktivisten Isabel Kvarnfors riktar skarp kritik mot hållbarhetspolitiken och miljöministern i en insändare i fredagens tidning kan tolkas som ett allvarligt varningstecken för HI. Hållbarhetsfrågor är för viktiga, speciellt med den pågående klimatkrisen, för att kompromissas om.
HI har i sitt kampanjarbete målat upp visioner av ett hållbart och blomstrande samhället där alla är delaktiga, men att ta ner stora visioner till dagspolitisk nivå är inte alltid lätt. Speciellt inte om man sitter i en regering med ett gäng luttrade politiska veteraner.
Men en sak är klar: HI måste vattna sin gräsrotsrörelse, annars vissnar den. Förhoppningsvis har rötterna hunnit växa sig tillräckligt starka för att klara av en torr period. För Åland behöver grönska.
