Bättre demokrati med mer information
Är det för stort eller för litet? För sent eller för tidigt? För enkelt eller för komplicerat?
Borde man rentav inte göra det alls för att det helt avgjort kommer att bli svårt och väcka många negativa känslor?
Vad pratar hon om nu, tänker ni kanske. Det är rätt många frågor på Åland som kunde passa in på det ovanstående. Samhällsreformen. Vindkraftstarifferna. Självstyrelselagsrevisionen. Renoveringen av Övernäs skola.
Men nej. Det handlar om samhällskonsekvensbedöming och miljökonsekvensbedömning av hela kortruttssystemet, utgående från de planer som idag finns på hur man kan förändra och effektivera skärgårdstrafiken.
Knappt har man börjat, det vill säga börjat upphandla de konsulter och experter som ska utföra ett högt specialiserat arbete under stor tidspress, som protesterna börjar hagla in.
Det är för tidigt, eftersom en tidigare MKB på ett alternativ som redan skjutits i sank inte är klar. Det är för sent, eftersom det är för bråttom. Det är för stort, eftersom flera alternativ utreds. Det är för litet, eftersom vissa alternativ utelämnats.
Det är för enkelt, eftersom alla är för dumma för att förstå konsekvenserna, eller för komplicerat eftersom alla är för dumma för att förstå konskvenserna.
Ungefär här får man lust att ropa; STOPP. STOPP. Belägg.
Ska det bli en utbyggd kortrutt så måste förändringar ske. Saker måste byggas och grävas och flyttas. För att få klarhet i var det gör minst skada och mest nytta måste konsekvenserna utredas, även av lösningar som man verkligen inte vill ha på sina ställen.
Å andra sidan, och detta är naturligtvis ett legitimt argument, måste de markägare som är direkt berörda av planerna känna att de i något skede av processen, på något seriöst sätt, innan allt är klappat och klart och färdigt utrett, blir hörda och tagna på allvar.
Konsulterna och tjänstemännen och projektledningen kan inte, eller borde inte, vifta bort den befogade oro som finns.
Vi har ändå varit med om samma sak så många gånger, på så många platser på Åland, med så många olika projekt, att vi vet att det blir protester och överklaganden och processer, och att den som inte väger in sådant i processen riskerar att aldrig komma i mål.
Det är för all del inte bara på Åland som detta händer. Se till exempel på den tyska staden Stuttgart, där bygget av en ny järnvägsstation i staden lett till miljardkostnader, omfattande protester och svår huvudvärk på nationell nivå, för att man inte lyssnade på de folkliga protesterna i tid.
De flesta av oss har väl hört talas om det där nya häftiga internet.
Varför inte starta en hemsida, en interaktiv sådan, där MKB-arbetet dokumenteras, där all tillgänglig information finns samlad, där kontaktpersoner står listade och där det finns möjligheter att diskutera och faktiskt också få respons. Varför inte göra tvärtom mot vad man brukar, och aktivt lyssna och informera snarare än att sitta och panta på materialet tills man motvilligt blir tvungen att lämna ut det till en journalist som kanske inte ens får hälften rätt.
Visst, en sådan process tar tid, och det kostar pengar. Men kanske, kanske att det skulle spara på bäggedera i slutändan. Och det skulle vara mycket bättre demokrati.
