DELA
Foto: Insung yoon/ unsplash
En uppmärksammad studie som utkom 2017 visade att den största inverkan man kan ha på klimatet är inte att sluta flyga eller äta vegetariskt, det är att skaffa ett barn färre. Studien, som sammanställdes på Lunds Universitet, skapade rubriker världen över och gav många i barnafödarålder en tankeställare i en tid av miljökatastrofer.

Barnstrejk för klimatet?

En ny rörelse ställer sig frågan: ”vill jag skaffa barn i rådande miljökris?”. De barnstrejkar i brist på effektiva åtgärder som ska tackla bland annat den globala upphettningen.
Det är något som borde oroa politikerna som i sin tur oroar sig för sjunkande nativitet.

”Vi deklarerar vårt beslut att inte skaffa barn på grund av allvaret i den ekologiska kris och det rådande oengagemang bland regeringsmakter”. Så skriver grundaren av ”BirthStrike” (Födelsestrejk).

Hon heter Blythe Pepino och startade rörelsen tidigare i år i Storbritannien. Hittills har de samlat hundratals anhängare, både män och kvinnor och på deras Tumblr kan man läsa om orsakerna till deras beslut.

”Vi är för oroade över framtiden de kan växa upp i, givet den vetenskapliga kunskapen som vi presenterats med under årens lopp” skriver Alana, 27.

”Det känns som att jag blivit rånad på min framtid, både med barn och utan”, säger Mathew, 28.

”Mitt beslut att inte skaffa barn har gett mig mer tid att försöka ändra på systemet”, säger Naomi, 33.

Och det är inte bara i Storbritannien som unga människor delar dessa tankegångar. I USA finns ett liknande initiativ kallat ”Conceivable future” (En tänkbar framtid) som argumenterar för att klimatkrisen också är en kris för reproduktionsrätten. Det finns många frivilligt barnlösa även i Norden som väljer att inte starta familj på samma premisser. Jenni Nurmi på föreningen Frivilligt barnlösa i Finland konstaterar att det finns de som ser det som ”ett sorts klimatval”.

Att inte bara välja bort barn som en sorts strejk utan att faktiskt se det som en miljögärning, det är ett känsligt ämne. Men det är inte en gärning utan grund.

En uppmärksammad studie som utkom 2017 visade nämligen på att den största inverkan man kan ha på klimatet är inte att sluta flyga eller äta vegetariskt, det är att skaffa ett barn färre. Studien, som sammanställdes på Lunds Universitet, skapade rubriker världen över och gav många i barnafödarålder en tankeställare.

Men barnvägrarnas personliga val väcker känslor.

”Jag älskar barn, men varför är det så provocerande att välja bort barn när människan är så otroligt klimatbelastande?”, det skriver programledaren Gurgîn Bakircioglu efter hatstormen som uppkom då han uttalat sig offentligt om orsaken till sin barnlöshet.

Men kritiken hindrar inte frågan från att allt oftare ta plats i offentligheten. Den amerikanska kongressledamoten Alexandra Ocasio-Cortez skrev nyligen en uppmärksammad tweet där hon konstaterade att ”det råder i princip en vetenskaplig koncencus om att våra barns liv kommer bli väldigt svårt och det leder unga människor till att ha en legitim fråga: är det okej att fortfarande skaffa barn?”

Förra veckan aviserades att den vetenskapliga samstämmigheten om den människo-orsakade klimatkrisen sannolikt överstiger 99 procent. Tre nya studier visar på att det aldrig funnits en period under de senaste 2 000 åren där temperaturförändringarna varit så snabba och så omfattande som de senaste årtioendena.

”Det här borde äntligen sätta stopp på klimatförnekare som hävdar att den senast observerade globala uppvärmningen är en del av en naturlig klimatcykel”, säger Mark Maslin, professor i klimatologi vid University College London till The Guardian.

Läget är alltså bevisat allvarligt. Att det finns de som väljer bort barn, både på grund av och för att bekämpa klimatkrisen, visar att vi kommit till ett kritiskt läge. Situationen har alltså gått så långt att människor väljer att inte starta familj, även i fall där de gärna skulle vilja ha barn. Detta i en tid där politikerna oroar sig för den negativa demografiska utvecklingen.

Klimatkrisen är en systemkris av överkonsumtion och exploatering och det är inte rättvist att lägga en alltför stor börda på den enskilda personen, men man kan inte blunda för att det har individuella konsekvenser.

En av dem är en växande ovilja att skaffa barn. Det är oroväckande.