Bara god vilja räcker inte
Näringsrätt har beviljats – eller avslagits – på lösa boliner. Det visar en granskning som handelskammaren har låtit göra.
Varför, när reglerna borde vara så enkla?
Den som ansöker om näringsrätt på Åland, detta gäller framförallt tillfällig näringsrätt, kan inte på förhand veta hur det går.
Borde man kunna det? Ja. Åtminstone om man fyller samma kriterier som andra företag, som har fått näringsrätt. Människor skall behandlas lika. Om företagare utifrån diskrimineras på Åland så skall det göras lika för alla.
Samma gäller när nyinflyttade ansöker om hembygdsrätt eller föräldrar vill ge förskott på arv till sina bortflyttade barn. Åland har för att skydda språket och kulturen rätt att diskriminera, men så att alla drabbas lika.
Nu visar handelskammarens kartläggning, som Nya Åland skrev om i går, att besluten ibland fattas godtyckligt. Det finns ingen riktigt klar linje.
Det finns en lag, men den säger rätt litet. Det finns ett principdokument, men det säger inte heller allt. Nya Åland fick i tiden permanent näringsrätt trots att inte 2/3 av styrelsens medlemmar hade hembygdsrätt. Samma gällde för Ålandsbanken och Chips.
Besluten motiverades med att företagen har verkat länge på Åland. Inget av de berörda företagen har veterligen klagat över beslutet. Det handelskammarens utredare pekar på är luddigheten. Vad betyder ”länge”? I ett fall blev det ”ja” efter 12 år, i ett annat ”nej” efter 13 år.
En annan sak som kommer upp är språkkravet.
Varken i lagen eller i principdokumentet sägs att företaget skall fungera på svenska. Kanske har det setts som så givet att det inte behöver sättas till pappers. Men kan man avslå en ansökan med hänvisning till fel språk om kravet inte finns?
För företag som beviljas tillfällig näringsrätt sägs vanligen att de om möjligt skall anlita lokal arbetskraft. Hur ofta sker det? Är det någon som bokför den sortens uppgifter?
Och kan man överhuvudtaget kräva att företag bortifrån skall använda lokal arbetskraft när de kommer hit när åländska företag i stor utsträckning anlitar arbetskraft bortifrån? Så sent som i går kunde Nya Åland berätta att skattebyrån hittills i år utfärdat 880 källskattekort.
Naturligtvis inte. I praktiken görs det heller inte.
Ibland förs tanken fram att helt slopa näringsrätten. Eller åtminstone göra om den till något annat. Det som bromsar experimentlustan är att om man lättar på kraven så kan de inte föras in på nytt.
Just nu lär de inte behövas, eftersom de i vilket fall som helst inte får användas för att hindra konkurrens utifrån. Men tänk om det någon gång i framtiden kommer ett jättemultiföretag, som med några tusen anställda från runtom i Europa ställer hela den åländska språkbalansen på huvudet?
Med dagens skattegräns lär risken vara liten, men vem har sagt att taxfreen är av intresse om 30 år och då är också skattegränsen borta.
Handelskammarens utredning är på alla sätt hälsosam. Den visar på att systemet mer baseras på en god vilja att fixa till beslut som passar in än att följa regelverket utan sidoblickar.
Så kan man inte ha det. Rättssäkerheten kräver att kraven är lika för alla.
Den kommer också i rätt tid. En parlamentarisk kommitté tittar som bäst på reglerna för näringsrätt, jordförvärvsrätt och hembygdsrätt. Nu kan utredningen beaktas när man kommer med förslag till nya regler, eller förslag att ha kvar de gamla.
En viss modernisering behövs helt säkert och då kan man samtidigt se till att tillämpningen motsvarar det medborgarna har rätt att vänta sig.
