DELA
Foto: Imani/Unsplash
Landskapsregeringens lagförslag om att alla nya hyreshus ska ha individuella vattenmätare utskottsbehandlas som bäst i lagtinget. Lagstiftning är ett sätt att få folk att bli mer klimatvänliga och i det här fallet kan vattensnåla hyresgäster göra en ren ekonomisk vinst.

Både morot och piska behövs

Att få folk att ”göra rätt” är en komplex utmaning. Ibland fungerar ekonomiska incitament, medan det i andra fall krävs ett helt annat angreppssätt. Oftast behövs ändå någon typ av samhällsstyrning.

Vatten, avlopp, el, värme och sophantering är företeelser där det egna beteendet kan spela stor roll för hur mycket man förbrukar eller producerar och där förnuftiga val spelar stor roll för klimatet och för miljön.

Det är skillnad om man duschar tre minuter varannan dag eller en kvart om dagen. Det är skillnad om man har 25 grader varmt eller 17 grader svalt i sin bostad under den kalla delen av året. Det är stor skillnad i sopmängd om barnet blir blöjfritt vid två eller tre års ålder.

Just nu behandlar lagtinget som bäst ett lagförslag som gör att nya hyreshus ska ha individuella vattenmätare så att varje slutförbrukare, alltså hyresgäst, enbart ska betala för det vatten den själv konsumerar. En vattensnål hyresgäst, som tar korta duschar och enbart tvättar fulla tvättmaskiner respektive diskmaskiner, slipper betala en förhållandevis dyr schablonavgift per månad för att täcka upp för grannen som väljer att diska under rinnande vatten och tar långa duschar.

Det är ett sätt att minska förbrukningen – dessutom en rimlig och rättvis utgångspunkt att var och en ska betala enligt förbrukning.

Enligt beredningen till lagförslaget kan lägenhetsspecifik vattenmätning spara 10–30 procent av den totala vattenförbrukningen.

På årsbasis blir det en slant, både i den enskildas bokslut så väl som i hur mycket rent dricksvatten som måste produceras per år.

 

Att betala enligt förbrukning, det ekonomiska incitamentet, är en bra väg, men det funkar inte alltid i klimatarbetet.

Sophanteringen är ett sådant område. Vid första anblick kan man tänka att sophanteringen borde följa samma mönster – mer sopor, dyrare avgift, mindre sopor, billigare avgift. Sopavgift i förhållande till mängd har testats på sina håll, men det har visat sig vara problematiskt. Erfarenheten visar att folk myglar bort soporna på ett miljövidrigt sätt, vilket i sin tur ger i ett sämre resultat för miljön och klimatet.

Med tanke på det är ”samma avgift för alla”-modellen en rimlig väg, även om det på individnivå kan slå lite snett, vilket kritiken mot Mises senaste reform ger uttryck för.

 

När det gäller sophanteringen, eller att minska sina sopmängder, krävs också kunskap om hur man kan välja klimatvänligt som konsument. Mindre emballage är inte alltid självklart bättre. Ta bara gurkor och andra grönsaker som håller betydligt bättre om de är inplastade. Om plasten återvinns är det betydligt bättre än att öka svinnet (som redan är stort).

När det gäller vilka konsumentval som är smarta ur sop- och klimatsynpunkt behövs konsument- och miljöorganisationer som kan ledsaga folk bland alla fallgropar. Den typen av organisationer har också bättre möjligheter att ställa krav på både producenter och lagstiftare än enskilda individer.

För att minska på soporna krävs också att producenterna och näringslivet tar sitt ansvar – och den som ska övervaka att gällande lagstiftning följs. Farsen kring Proans visar att den delen inte fungerat alls på Åland. Det är förstås något som redan borde vara fixat.

 

Ett annat sätt att få folk att välja mer klimatvänligt är olika typer av samhällsstöd. Landskapsregeringen har nyligen nylanserat ett stöd för husägare som vill överge oljeeldning till förmån för mer klimatvänligare alternativ. Det är ett bra sätt att få folk att göra slag i saken och byta uppvärmning.

Ett annat ”mjukt” sätt att förändra samhället är med kunskaps- och attitydförändrande arbete, där det goda exemplet är ett sätt. Att den offentliga sektorn installerar solpaneler, optimerar uppvärmning och byter lampor mot mer energieffektiva skapar ringar på vattnet och normaliserar klimatarbetet. Man ska inte ringakta betydelsen av att de allra flesta vill vara som ”alla andra” och göra det som anses vara normen.

För att komma någonstans i miljö- och klimatarbetet behövs alla sorters åtgärder, både morötter och piska, lagkrav och stödformer.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp