Australien brinner
Eldstormen i Australien kortsluter perspektiven: det är helt enkelt svårt att greppa de pågående brändernas omfattning.
Ändå är det just det mänskligheten behöver göra för att vakna.
Det senaste decenniet har de smugit sig in som en del av vår tillvaros nya normala – naturbränderna. På videor som amerikanska Nasa sammanställt kan man se de två senaste decenniernas skog-, busk- och gräsbränder rasa över jorden som glödande andetag, i tydliga cykler.
I april och maj brinner det i Eurasien, Nordamerika och sydöstra Asien när bönder där bryter mark eller underhåller sina åkrar. På somrarna flammar det åter upp i Eurasiens och Nordamerikas urskogar och barrskogar, denna gång på grund av blixtnedslag i torra marker.
I augusti, september och oktober brinner så de tropiska skogarna i Sydamerika och det ekvatoriala Asien, då människorna utnyttjar den torra årstiden till att sätta eld på regnskogar och savann för att skapa ny odlingsmark. I Afrika är säsongernas växlingar mindre markanta: här brinner det nästan alltid någonstans, av naturliga eller mänskliga orsaker.
Och så har vi Australien.
Det finns en oväntad trend att iaktta i ”eldens årstider”: bränderna i naturen har minskat, de senaste 16 åren med hela 25 procent. Denna nedgång beror på att jordens jordbruk utvecklats så att maskiner alltmer sköter jobbet – samt att stora arealer savann redan konverterats till jordbruksmark eller bebyggts.
Men istället har en ny sorts eld seglat upp som en flammande varningsflagga: klimatbranden. Det är den som rasar ”Down under”.
Det är inga klåfingriga och/eller okunniga bönder som har tuttat på i Australien. Kontinenten har helt enkelt blivit för varm och torr.
Man har förvisso alltid haft en ”fire season”, men den har med åren kommit allt tidigare. I år började det brinna redan i slutet av juli. Detta i kombination med den värsta torkan på många decennier och historiska värmerekord för december har lett till den nuvarande situationen.
De nu pågående bränderna i Australien är hisnande stora. De har i skrivande stund ödelagt ett fem gånger större område än vad Amazonas alla skogsbränder förintade under hela 2019.
Det har brunnit i samtliga Australiens delstater, från de avlägsnaste hörnen i New South Wales till Melbournes och Sydneys förstäder. 2 000 hem har förstörts, 24 människor dött och runt en halv miljard däggdjur, reptiler och fåglar har mist livet. Storleksmässigt har hela Danmark och hela Belgien brunnit upp.
Läs detta igen, långsamt: det är som att Danmark och Belgien brunnit upp.
Det är så stort att det är svårt att begripa. Men icke desto mindre behöver vi förstå att klimatkatastrofen redan är här. Vårt hus står redan i brand.
Mänskligheten är ett trögrörligt djur och dessutom fånget i konsumerandets tvångsbeteende. De demokratiska systemen vilar på väljarnas krav på kortsiktig behovstillfredsställelse och den globala kommersen känner ingen annan lag än tillväxtens.
Det måste därför till en rejäl örfil för patienten ska vakna till sjukdomsinsikt. Bränderna i Australien kanske kan bli ett sådant uppvaknande: de har redan jämförts med Tjernobylkatastrofen eller 9/11-attackerna i betydelse.
Eller måste en hel kontinent måste gå under innan resten av planeten ändrar sina destruktiva vanor?
