ÅU förtjänar ett guldfirande
Åland United är inte bara det mest framgångsrika laget i åländsk fotbollshistoria.
Föreningens förmåga att locka till sig och utveckla fotbollsspelare är smått osannolik. Det är en sällsynt framgångsrik 16-åring som går in i årets slutstrid om guldet.
2004 bildades ett nytt fotbollslag för att samla åländska elitsatsande fotbollsspelare. Laget bestod då främst av spelare från Lemlands IF och IF Finströmskamraterna som året innan spelade tuffa derbyn i landets andradivision. En sammanslagning är inte någon garanterad succé, men förslaget kom från spelarna själva och det stärkte oddsen rejält. Det nya laget steg till landets högstaliga redan följande år.
Resten är, som klyschan lyder, historia.
I ligan har ÅU tagit sju (det blir åtta i år) medaljplaceringar – två guld, två silver och tre brons – på 15 år. Det är ett beundransvärt medaljsnitt. Laget har redan i år vunnit cupen och kan nu bli historiskt genom att ta hem dubbeln.
Men det är inte bara när man tittar i medaljskåpet som Åland United har varit framgångsrikt. På Åland lyckades man tidigt skapa en grund för damer som ville satsa på fotboll, där fotbollen stod i fokus även om spelarna inte var heltidsproffs.
ÅU har faktiskt gjort vad många klubbar påstår sig vilja göra, nämligen att rekrytera lovande talanger och hjälpa dem att utvecklas. Det har förstås funnits växtvärksperioder, där det sportsliga och ekonomin inte alltid har utvecklats i samma takt. De snäva ramarna tillåter inte heller nu några utsvävningar, ändå lyckas ÅU skapa en miljö som bevisligen är utvecklande och gynnsam både för lag och för spelare.
Meritlistan talar sitt tydliga språk. Under de senaste 11 åren har 19 Åland Unitedspelare gjort a-landskamper för sina respektive länder. Bara tre spelare har representerat sina landslag innan de kom till Åland, och fyra har gjort det enbart efter sin tid på Åland.
Laget har haft spelare som har gått vidare till Fortuna Hjörring, Umeå IK, Milan, Juventus, Fiorentina, Bröndby, Rangers och många fler. Även vid sidan av planen har ÅU visat sig vara en god utbildningsplats för fotboll. Tränare har efter sin tid i laget gått vidare till HJK, Brommapojkarna, IFK Mariehamn, Finlands landslag, Kanadas landslag och Ungerns landslag för att nämna några destinationer.
Den mest glimrande individuella juvelen i Åland Uniteds historia är dessutom en egen produkt. När Londonlaget Chelsea i våras vann den pandemiavkortade ligan kunde åländska Adelina Engman titulera sig engelsk mästare.
Engman tog i och för sig en omväg via Göteborg, men åren i Åland United (där hon a-lagsdebuterade som 13-åring) är en betydande del i hennes utveckling.
Utvecklingen går blixtsnabbt på damsidan. Helt andra resurser krävs i dag för att hänga med och Åland United är redan omsprunget ekonomiskt av flera toppkonkurrenter. Trots det är laget kvar i den nationella toppen.
För att lyckas måste man också våga. Ett exempel på det var utnämnandet av den unga, oprövade ålänningen Samuel Fagerholm som huvudtränare. När Fagerholm efter säsongen lämnar jobbet som huvudansvarig för ÅU kan han göra det som den mest guldprydda tränaren i föreningens historia.
Åland United har klarat av att samla ihop det åländska fotbollskunnandet, föreningen har genom sina prestationer skapat goda förebilder och således även entusiasmerat kommande generationer med ambitioner att satsa på sin idrott.
Oavsett hur det går på söndag så förtjänar Åland United ett guldfirande. Gärna ett stort och påkostat sådant.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
