DELA

Att tro och att veta alltid intressant diskussion

Ska man skriva om saker som kan vara humbug, eller som folk tror på men inte kan bevisa? Det är ämnet för dagens ledare.
I tisdagens Nya Åland ingick en insändare av debattören Anders Gustafsson, med stark kritik av olika typer av vidskepelse, såsom healing, reiki, kinesiologi, irisdiagnostik och andra liknanden företeelser.
Anders Gustafsson har även tidigare varit aktiv i liknande debatter och föredömligt lyft fram den vetenskapliga skepsisen och kraven på bevis för att olika metoder och behandlingar verkligen fungerar.

Utgångspunkten denna gång var en artikel i fredagens tidning om hästhealing, något som Anders Gustafsson för Nya Ålands del betecknar som ett olycksfall i arbetet, eftersom människan och fenomenet beskrivs ”utan att granska kritiskt.
Här går våra åsikter isär. En tidning ska visserligen granska kritiskt, det är en av de viktigaste uppdragen journalistiken har, men den ska också beskriva och försöka förstå. En lokaltidning, särskilt en lokaltidning ska med respekt och empati berätta vad som är viktigt för de människor som bor på Åland, vad de tror på och finner viktigt, även när det inte fyller strikt vetenskapliga kriterier..

Det finns många saker i vårt samhälle som är irrationella, som kräver sitt mått av tro eller tillit, och som i vetenskapliga termer inte kan förklaras eller bekräftas. Den viktigaste av dem var tidigare en av vårt samhälles grundpelare, den kristna tron.
Några vetenskapliga gudsbevis har till dags dato inte lagts fram, men vi skriver självklart ändå om både det religiösa livet på Åland och om troende människor utan att ställa dem till svars för detta.

Man kan invända att olika terapiformer och behandlingar med påstådda men obevisade verkningar inte är samma sak, men skillnaden är inte stor. Det handlar, enligt förespråkarna, om sådant som finns och känns men ännu inte kan förstås eller bevisas enligt de ramverk och mätmöjligheter vi har till vårt förfogande.
Det handlar om ett sökande efter djupare mening och en andlig dimension i livet som för en utomstående betraktare kan vara både obegriplig och löjlig, men som ändå ger djup och tröst.

Självklart finns det rena skojare och lurendrejare både i frälsnings-, terapi- och friskhetsbranschen, men det finns också en massa ärligt sökande och finnande av svar. Att avskriva allt utanför en strikt vetenskaplig ram som vidskepelse är inte bara att som tidning ställa sig för högt ovanför vissa av sina läsares vardag, utan också milt tråkigt.
Det finns ju fortfarande den möjligheten att något av det osannolika och flummiga som folk håller på med men inte riktigt kan förklara visar sig vara vetenskapligt bevisbart.
Det är ju nämligen så vetenskapen ibland går framåt, genom slump, galna idéer eller helt enkelt envisheten att hålla fast vid något man tror eller vet att funkar, men inte vet varför.

, Anders Gustafsson har förstås rätt. Utgående från vad vi idag vet är hästhealing vidskepelse. Ändå är det intressant, som fenomen, som interaktion, som en bild av Åland i dag.
Och, visserligen ett långskott, men som en möjlighet.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax