DELA
Foto: Jonas Edsvik
Mariehamns gymnastikförening är nominerade till utmärkelsen Årets förening på den finlandssvenska idrottsgalan för sin satsning på gymnastik för bredden, med träningsgrupper på många olika nivåer.

Att ha kul är ett vinnande koncept

Att idrotta och motionera mår alla bra av, men i dag är det många barn och unga som slutar idrotta när de blir tonåringar.
Det är en utmaning som idrottsföreningarna behöver ta på allvar.

”Det kanske skulle vara bättre om du tog livet av dig” Uppmaningen kom från en tränare inom konståkning och riktade sig till en ung adept. Det finns andra berättelser om andra psykningar och vikthets från samma tränare. Svenska Yle berättade i förra veckan att tränaren stängts av från all tävlingsverksamhet av Finlands konståkningsförbund. I går rapporterades att förbundet uppmanat klubben, som ska finnas i huvudstadsregionen, att se över tränarens framtid.

Det aktuella fallet är förstås ett enskilt fall som går över alla rimliga gränser och är förstås inget som hör till vanligheterna. Men ibland kan det mest extrema fungera som en utgångspunkt som kan väcka till eftertanke och reflektion. Hur ser vi på barn och ungas idrottande? Vilket syfte fyller den? Vad är barnens drivkraft? Vad är det vuxna samhällets drivkraft i barnidrotten?

Av vilken orsak ställer sig föräldrar och andra vuxna upp och skjutsar, tränar, utbildar sig, bakar kakor, säljer kaffe och lotter, reser, köper utrustning, hejar, deltar, förlorar och vinner med sina eller andras barn?

Det är i dag allmän kunskap att barn mår bra av att röra på sig, motionera och idrotta. Och vi vet att det inte bara gäller barn och unga. Det gäller även unga vuxna, vuxna, medelålders, snart pensionärer, pensionärer och riktigt gamla tanter och farbröder.

Det är också allmänt känt att vi far illa, fysiskt och psykiskt, av att sitta stilla. Vi vet också att det knappt finns något som heter ”för mycket” när det gäller vardagsmotion, och att inget är för litet för att räknas och göra nytta.

Ålands idrott har låtit göra en enkätundersökning om 13–18-åringars motions- och idrottsvanor. Undersökningen är ännu inte klar, den presenteras i sin helhet i mars.

Totalt har 931 unga deltagit, en svarsprocent på 37 procent av de aktuella årskullarna. Över 90 procent av alla som svarat har någon gång varit aktiva i en idrottsförening, men bara 51 procent är aktiva och tränar eller tävlar i en idrottsförening i dag.

Vad har hänt med alla de som slutat träna eller tävla? I enkäten finns några svar. En del slutade på grund av att de tappat intresset, för att de lider brist på tid, medan andra slutat på grund av skador eller för att träningstiderna inte passar.

En annan, viktig, fråga i undersökningen ställdes till dem som fortfarande är aktiv i en förening. Vad gör att du fortsätter träna? Den hör till de frågor som ännu inte har analyserats klart, men Lena Eriksson, idrottskonsulent vid Ålands idrott, berättar att det bland svaren nämns svar som ”jag tycker om min idrott”, ”vi har så roligt i träningsgruppen” och ”att det är roligt”.

Att röra på sig för att det är roligt, är något som även annan forskning (bland annat från George Washington Universitys studier 2014 och 2019) sett som en av de största drivkrafterna för barns idrottande. Det är också något den ansedda mentala tränaren Christoph Treier ofta lyfter upp. Att ha roligt, att få vistas i en miljö där ingen behöver vara rädd för att göra misstag, där ingen kritiserar eller ropar åt dem, där tränaren uppmuntrar och respekterar alla gör att barn vill fortsätta idrotta.

Vad betyder det i praktiken? Det kan vara tävlingsidrott, eller så är det inte tävlingsidrott. Precis som vuxna gillar olika, har barn olika preferenser och personligheter. En del älskar att tävla, en del har talang och lust att satsa på att bli bäst i världen, en del vill bara träna, använda kroppen, njuta av endorfinerna efteråt eller lattja med kompisarna.

Men en sådan miljö kräver en hel del av ledarna. Det kräver en medveten värdegrund, klara spelregler och schysta villkor.

På Åland finns ett gott exempel som jobbar i rätt riktning, som nu också belönats med en nominering till priset Årets förening på den finlandssvenska Idrottsgalan på lördag.

Det är Mariehamns gymnastikförening som erbjuder träningsgrupper på olika nivåer och jobbar aktivt med att behålla äldre barn som ledare i föreningen. De har även startat träningsgrupper för barn med specialbehov, vilket kan vara avgörande för att barn med funktionsnedsättningar ska få en miljö där de kan hitta glädjen i att motionera och idrotta tillsammans.

Samhället blir allt mer stillasittande, bekvämt och kravfyllt, samtidigt som den psykiska och fysiska ohälsan lätt breder ut sig. Idrottsrörelsen är en positiv motkraft som kan göra enorm skillnad, men den behöver också utveckling, analys och stöd för att så många som möjligt ska kunna ta del av den.