Återvinning är inte lösningen
Återvinning skapar mer slösaktigt beteende visar studier. Med samma tankegång så försvarar vi ofta tvivelaktiga miljöval genom att förlita oss på framtida tekniska eller politiska reformer.
Vi måste våga tackla roten av problemet, inte minimera skadan.
”Det spelar ingen roll hur många bra saker vi gör: för att förhindra klimatkollaps så måste vi sluta med dåliga saker”. Så skriver The Guardian-kolumnisten George Monbiot om den eskalerande krisen. Han ifrågasätter den överdrivet optimistiska tron på att vi redan nu håller på att lämna den fossila eran bakom oss och att teknologin kommer möjliggöra en fortsatt bekväm livsstil – utan avkall på komfort eller upplevd ”lyx”.
För hur kommer det sig då att oljeproduktionen, för första gången i världshistorien, snart slår 100 miljoner fat om dagen, frågar han sig. Eller varför investeringar i kanadensisk oljesand, en väldigt smutsig form av oljeextrahering, har dubblats på ett år? Jo, för att konsumtion, av alla de slag, fortfarande är vår största hobby.
Men visst händer det mycket bra saker också på miljöfronten. Solenergi blir mer konkurrenskraftigt och finska forskningsfonden Sitra säger att det är möjligt att halvera utsläppen i världen före 2030, med hjälp av en konsekvent politik och ett brett klimatledarskap. Men samtidigt visar läckta rapporter från den nyaste IPCC-rapporten att världen, med den fart vi håller nu, inte kommer kunna hålla 1,5 graders målet. ”Det är extremt osannolikt”, konstaterar en av medförfattarna i The Guardian.
Vi ligger redan en grad varmare jämfört med pre-industriella nivåer. Och 0,5 grader till är ingen dans på rosor. Det betyder att Arktis är isfri under somrarna och att dödliga värmeböljor blir vanligare. För att inte tala om vad det gör med djurlivet, både på land och i vattnet.
I den stundande ekologiska krisen, oavsett om man ser till klimatet eller den allmänna degraderingen av miljön, så är det alltså tvivelaktigt att fortsätta understöda en fortsatt konsumtionsideologi, oavsett om den är delvis grön eller inte. Det är även vanskligt att tänka att tekniken kommer rädda oss och att vi tills dess kan fortsätta leva som vanligt.
En studie från Boston University visar rent praktiskt, med hjälp av sopor, att ett sådant tänkesätt kan vara rent av skadligt. I en undersökning kollade de hur testpersoner förhöll sig till engångsfat och bestick på en fest med och utan möjlighet att kunna sortera sitt avfall. De som hade möjligheten att återvinna soporna var mer bekväma att använda plasttillbehören. Forskarna kunde konstatera att de positiva känslorna förknippade med återvinning var starkare än de negativa känslorna förknippade med avfallsgenererande konsumtion. Om man tror att problemet, man själv orsakar, fixar sig på något vis längre fram, så är man alltså mer benägen att göra sämre miljöval.
Just den här attityden vill Nya Åland komma åt med sin pågående Plastkamp. Första steget var att för några månader sedan kontakta fastighetsbolaget för att få ett kärl för hård plast nere i sophuset. Men att bara återvinna plast är inte lösningen, såsom ovanstående studie pekar på. Vi måste komma till roten med själva problemet, den överdrivna plastkonsumtionen. Så föddes idén att dokumentera mängden avfall som samlas för att kunna få en överblick över all plast som vi sorterar med gott samvete.
Förhoppningen är att få en väckarklocka som förmår oss att tänka till tidigare i produktkedjan, redan vid inköpstillfället. Och åtgärda de dåliga valen vi gör.
