Assisterad befruktning ger samhället flera barn
På fredag tar Ålands hälso- och sjukvårds styrelse bland alla sina andra kvistiga frågor ställning till frågan om assisterad befruktning för homosexuella par och ensamstående.
Förslagsställarna Camilla Gunell (S) och Gun-Mari Lindholm (Obs) ville likställa heterosexuella och homosexuella par så att alla, oavsett sexuell läggning, kan få rätt till ersättning för assisterad befruktning.
I stället är förslaget från förvaltningschef Peter Rask att ingen ska få det, inte med mindre än att man dokumenterat försökt bli spontant gravid under tre år.
Har man över huvud taget satt sig in i barnlöshetens dilemma så vet man att det är osannolikt att ett heterosexuellt par söker fertilitetsbehandling det första de gör när de vill ha barn. Man försöker först, sen söker man läkare, man testar olika behandlingar och tekniker, och som en sista utväg övervägs assisterad befruktning. Allra helst uttömmer man först alla möjligheter att få ett barn som biologiskt är bägge föräldrarnas.
Själva den processen är inte riskfri, det finns olika grader av assistans, från insemination till att ägg plockas ut ur kvinnan, befruktas och sätts in igen, och det kostar mycket pengar.
När man kommit så långt behöver man inte längre bevisa att man försökt i tre år, för det har man.
I ett lesbiskt äktenskap finns inte samma möjligheter. För att ett barn ska bli till behövs spermier, och det finns ett begränsat antal sätt att komma över dem. Ett av dem är otänkbart, med mindre än att man också börjar kräva att heterosexuella barnlösa par när det är mannens sperma som är problemet, löser det hela genom att kvinnan skaffar sig en älskare.
Det samhället, och ÅHS styrelse har att ta ställning till är inte om det behövs en karl för att få barn, det vet vi ju redan. Frågan är om samhället ska assistera lesbiska par i deras försök att bli föräldrar, eftersom vi vet att det inte går annars.
Och det handlar sist och slutligen om pengar.
Med assisterad befruktning föds barn som annars inte skulle komma till världen. En del par, både homo- och heterosexuella, har inte råd med kostnaden. De vill bli föräldrar men har inte råd.
Lesbiska föräldrar älskar sina barn lika mycket som andra. De längtar lika mycket. Det är inte sexuellt likaberättigande ÅHS styrelse ska fundera på, inte egentligen, utan om det är bra för samhället att det föds flera barn, och om det är värt kostnaden för assisterad befruktning.
Kommer man till beslutet att det är värt pengarna att hjälpa heterosexuella par, då finns det ingen rimlig, vettig eller moralisk möjlighet att säga nej till lesbiska par.
Egentligen är detta faktiskt en enkel fråga, och det förslag som förvaltningschefen tagit fram lider av den unkna utgångspunkten att man som patient på något ska bevisa sin värdighet innan man får hjälp.
Är det bra för samhället med flera barn? Om svaret är ja, hur mycket är det värt? Bör man sätta en övre gräns för hur många försök samhället kan bekosta, eller ska man säga nej helt och hållet?
Om Åland vore den första orten i Finland där ett barn till ett samkönat barn föddes med samhällets stöd, inte bara med dess tillåtelse, då vore jag stolt. Mycket stolt.
