Årets polis, men ännu inte hela Ålands polis
Teijo Ristola blev av sina kollegor utsedd till Årets polis i helgen. Rättmätigt, men polismästaren har fortfarande en del kvar att jobba med.
”Jag frågade de som bestämde vad de ville ha. De ville ha en öppnare polis, en modernare organisation och att vi skulle riva murarna mot allmänheten.”
Teijo Ristola hade en i sanning tuff beställning när han tillträdde som polismästare på Åland. Hur han lyckats? Rätt bra. I helgen blev han till exempel utsedd till ”Årets polis”.
Titeln som ”Ålands polis” är förvisso inget exakt mått på framgång, men den speglar ändå att Ristola har nått framgång i sin egen organisation. Det är de anställda i polishuset som röstar fram en kollega till priset, och i år var det chefen själv som förärades med plaketten.
Sedan Ristola kom till Åland, med en gedigen karriär inom CKP bakom sig, har polishuset förändrats markant. För oss i media har kommunikationen med den tidigare slutna poliskåren blivit öppen och serviceinriktad. Nu får media kommentarer kring utredningar utan mankemang. Det finns en ömsesidig respekt för varandras yrkesroller.
Det var en av de första saker som Ristola proklamerade när han tagit plats i polismästarstolen. Inte kanske för att göra oss i media en tjänst, men för att synliggöra polisens arbete. Det ger en tydlighet kring vad polisen gör, och det i sin tur ger förtroende från allmänheten för poliskåren.
I helgen hölls också den andra årgången av ”Polisens dag”. Mängder av barn fick testa på att sitta i polisbilar och träffa uniformsklädda företrädare för lagens långa arm. Det är ett bra sätt att avdramatisera polisen för kommande generationer. Också det är viktigt, då polisen ofta är beroende av allmänheten för att snabbt och effektivt lösa brott.
Det innebär också att två punkter i beställningslistan är avcheckade. Den tredje, den moderna organisationen, håller som bäst på att ta form. I förra månaden utvärderades den nya organisationsmodellen, lite förändringar ska göras berättar Ristola, men i stort är medarbetarna nöjda.
För oss medborgare syns också resultat. Polisens nya fältorganisation är byggd för att skapa synlighet. Ristolas måtto är att polisen ska vara där det händer. Check där också, beställningen i det närmsta uppfylld.
Sedan finns förstås också smolk i bägaren. Språkdebatten som rasat i omgångar under våren har byggt en ny mur, den mellan polismästaren/polishuset och de folkvalda som är satta att styra över verksamheten. Teijo Ristola är en praktiskt lagd man som helst ser till att det händer saker snabbt och effektivt.
När då självstyrelselagen står emot den mest praktiska lösningen, tar han den praktiska vägen och talar lite finska med kollegor för att Ristola kan finska och kollegan inte behärskar svenska. Att man gör så är förståeligt, men samtidigt ett bevis för att han inte till fullo insett vikten och betydelsen av självstyrelselagen och vad den betyder för ålänningarna.
Uppenbart är också att det finns områden där polismästaren vill nå snabba resultat, men det politiska maskineriet mal långsamt och ibland svårförståeligt för den praktiskt lagde polismästaren. Ta skyltningen på gatorna i Mariehamn, till exempel. Ristola har länge propagerat för ett mer stringent regelverk för stans trafikanter, men ännu har inget hänt.
In alles är ändå titeln Årets polis i rätta händer det närmaste året. Att förändra institutioner är inte lätt. Men för att bli hela Ålands polismästare har Ristola ännu en bit kvar.
