Är yttrandefriheten hotad?
Finland var länge bäst i klassen gällande pressfrihet. Nu finns farhågor om att den tiden är förbi.
Uleåborgs tingsrätt behandlade senaste vecka ett mål där journalisten Johanna Vehkoo står åtalad för att ha ärekränkt politikern Junes Lokka. Vehkoo har på Facebook kallat Lokka, som sitter i Uleåborgs stadsfullmäktige, för rasist och nazist med syftet att misskreditera honom, menar åklagaren.
Försvaret hävdar däremot att Lokka offentligt ska ha beskrivit sig själv som nazist och rasist. Han ska också, tillsammans med sina bekanta, förföljt henne på ett bokevenemang till den grad att säkerhetspersonal tillkallades och det är efter den händelsen som Vehkoo skrivit att hon känner sig förföljd av nazister.
Till saken hör att Lokka i fjol dömdes för hets mot folkgrupp.
Journalistförbundet har kallat rättegången absurd och menar att Vehkoo en längre tid trakasserats av Lokka.
Journalister är vana med att kritik riktas mot dem – offentligt och i deras privata inkorgar. Men trakasserier ska inte accepteras och är i förlängningen ett hot mot yttrandefriheten.
Oskäliga åtal mot journalister är tyvärr någonting Nya Åland har kommit att erfara på nära håll. Tingsrätten friade senaste vår två tidigare Nyan-anställda, som stod åtalade för spridande av information som kränker privatlivet och ärekränkning.
Målet har förts vidare till hovrätten, men ännu inte avgjorts. Klart är att en fällande dom skulle förändra, för att inte säga stympa, journalisters möjligheter att utföra sitt arbete.
Vi får hoppas att dessa nämnda åtal inte är en del av en större negativ trend i Finland som yttrandefrihetsorganistationen Journalister utan gränser har uppmärksammat.
Finland tronade länge som nummer ett på organisationens pressfrihetsrankning, men har åkt ner till en fjärde plats. En anledning till raset är den så kallade “Sipilägate”, alltså då statsminister Juha Sipilä (C) i december 2016 sände flera kritiska mejl till Yle-journalister. Det var i samband med rapporteringen av en möjlig jävsituation i finansieringen av det statsägda gruvbolaget Terrafame.
Många menade dessutom, vilket skulle det vara allvarligaste i situationen, att Yle gav efter för påtryckningarna. Polisens husrannsakan hos Helsingin Sanomat-journalisten Laura Halminen som utfördes efter artikeln om underrättelsetjänstens Signalunderrättelsecenter, uppges som en annan anledning. Artikeln byggde delvis på hemligstämplat material, men polisen konfiskerade källskyddat material.
Dock har både tings- och hovrätt slagit fast att husrannsakan inte vara olaglig.
På andra håll i världen ser vi än väsentligt mer omfattande negativ trend.
Pressfriheten kringskärs och ledande politiker ifrågasätter mediernas och journalistikens trovärdighet. Inte minst genom USA:s president som utmålat medierna till folkets fiende till publikens jubel. Det är nattsvart.
Journalistkårens uppdrag är att vakta och värna om demokratin och att förse läsarna, lyssnarna och tittarna med samhällsnyttig information. Ibland blir folk arga, ibland begås det oundvikligen fel och övertramp. Journalisternas snedsteg ska synas, diskuteras och korrigeras.
Men vi borde vara ense om vikten av det fria ordet. Det är och förblir en av grundbultarna till vårt demokratiskt samhälle.
