Är vi redo för klimatmoms?
Flera riksdagspartier vill genom moms minska finländarnas konsumtion av produkter som är onyttiga och dåliga för klimatet.
Är vi redo att börja betala klimatmoms?
Riksdagspartiernas partiprogram har granskats av Svenska Yle. I programmen har partierna slagit fast hur de ser på ökad beskattning av produkter som varken är nyttiga eller klimatsmarta.
Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, De gröna och Blå framtid vill se en tuffare beskattning på socker och skräpmat. De gröna och Socialdemokraterna vill dessutom, tillsammans med Vänsterförbundet och Samlingspartiet, dessutom införa en högre skatt på kött. Både ur ett hälsoperspektiv och ett klimatperspektiv.
Åland kan förstås inte på egen hand styra över beskattningen och därför kanske frågan blir något mindre intressant just för det lokala perspektivet, men det som sker i riksdagen påverkar också oss.
Sockerskatten har testats i andra länder, och med förhållandevis gott resultat. För att effektivt kunna påverka matvanor gäller det förstås inte bara att de onyttiga och klimatskadliga produkterna blir dyrare. Det handlar då också om att göra bra produkter billigare. Att äta nyttigt är både en kunskaps- och en kostnadsfråga.
En köttskatt kan förstås se ut på många olika sätt. Ur hälsosynpunkt är överkonsumtion av rött kött inget vidare.
Vad gäller klimataspekter finns däremot en tydlig fallgrop. Vi eftersträvar det närproducerade köttet framom det som importeras. Djurhållningen förknippas också med andra värden, som skräpmatsindustrin inte kan mäta sig med.
Vad gäller klimatmoms generellt så blir frågan betydligt hetare. De politiska beslut som i stort tas för klimatet präglas av teknologiska och strukturella frågor. Omställning till förnyelsebara energikällor är förstås en mycket viktig aspekt i klimatarbetet, men generellt har det inte påverkat människors vardag i särskilt stor utsträckning.
Genom opinionsbildare och intressegrupper förs klimatdiskussionen på individnivå, men de politiska diskussionerna handlar än så länge om de stora, övergripande strukturerna.
Ett åländskt vindkraftsstöd möjliggör våra chanser att bli fossilfria. Det är bra. Men i vardagen lyser lampan oavsett om den drivs av kol eller vind. Så kallad miljödiesel i kollektivtrafiken är också ett positivt steg, men i vardagen bryr vi oss mera om att bussen går enligt tidtabell än vilket bränsle den går på.
I andra länder har besluten redan nått individnivå. Kanada införde en klimatskatt som sedan omfördelades till befolkningen enligt principen mindre utsläpp, mer kvar i plånboken. I Frankrike försökte president Emmanuel Macron höja bränsleskatten, ett förslag han senare fick dra tillbaka och som i alla fall i början eldade på rörelsen de gula västarna.
När klimatdebatten, även politiskt, börjar handla om sådant som påverkar människors vardag i större utsträckning så kommer den troligtvis också att bli tydligare. Den breda övertygelsen är att klimatförändringen är på riktigt, även om det förstås finns högljudda motståndare. Om klimatpolitiken faktiskt börjar leta sig närmare människors egna plånböcker kommer de politiska partierna att få bekänna färg för vilka obekväma beslut de är beredda att föra fram.
Ett något bisarrt lokalt exempel på detta är smördebatten som florerade i vintras, där frågan om klimatpåverkan tydligt fick sätta sig i baksätet.
Vi behöver diskutera sådana frågor också, inte bara de stora projekten. Och frågan blir om något politiskt parti är villigt att prioritera klimatet främst, oavsett om besluten blir obekväma.
I dagens Nya Åland presenterar vi den här månadens gallup. Där kan du ta ställning till om det viktigaste i kampen mot klimatförändringar är de stora strukturella klimatåtgärderna eller vanliga människors konsumtions- och levnadsvanor.
Under den senaste veckan har Nya Åland också publicerat intervjuer med alla riksdagskandidater. Där har de fått ta ställning till om Finland ska vara ett föregångsland i klimararbetet, även om det skulle innebära ökade kostnader för finländarna.
I gallupen får du meddela vilken kandidat du vill rösta på.
