DELA
Foto: Erkki Santamala<07_Bildrubrik>TA STEGET Första steget mot en fullständig lösning på de hemlösas situation är att se sig om efter möjligheter. Detta har Mariehamns stadsstyrelse ställt pengar till förfogande för, men ännu ligger de orörda.

Använd resurserna – gå till botten med hemlösheten

Socialnämnden har 20 000 i madrassen.

Samtidigt är flera personer i Mariehamn utan hem.

 
Det är en sak att hävda att det inte finns pengar. Det är en annan sak att ha medel men ändå inte använda dem.

Att Mariehamns socialnämnd i början av året fick 20 000 euro för att i samarbete med tredje sektorn söka lösningar för stadens hemlösa som grupp, men ännu varken har påbörjat eller planerar något projekt, skapar utrymme för frågor.

Varför har inte pengarna använts? Varför finns inte ens planer på hur de ska användas?

Socialservicechef Cecilia Berndtsson menar att socialnämnden jobbar med individuella lösningar utifrån den lagstiftning som finns att förhålla sig till. Men samtidigt berättar Mikael, som själv är hemlös, för Nya Åland att omkring tio personer i Mariehamn inte har någon bostad. De tar sin tillflykt till terminalen i Västra hamnen för att i någon mån kunna sköta sin hygien och få en blund i ögonen.

Individuella lösningar verkar alltså inte helt råda bot på problemet, eller så tillämpas de inte i tillräckligt stor utsträckning för att vi ska bli kvitt hemlösheten som fenomen. Det är egentligen inte speciellt konstigt att det är svårt att nå alla med den metoden, då den kräver kännedom om vilka personerna utan hem är.

Omkring tio personer, det är inte många. Men för de hemlösa spelar det ingen roll hur många eller få de är – att inte ha tak över huvudet slår lika hårt mot den drabbade individen ändå. Och det absolut klokaste och mest långsiktiga beslutet måste väl ändå vara att ta tag i problemet och rycka bort det med rötter och allt innan det blir ännu större.

20 000 kanske inte räcker hela vägen och bostäder må vara svåra att hitta – men det lär inte bli lättare. Och i letandet efter rötterna till hemlösheten på Åland hittar man knappast bara bostadsbrist. En minst lika viktig grundpelare att sparka undan är missbruket.

Vad som sedan är hönan och vad som är ägget är svårt att svara på. Missbruk kan säkerligen uppstå i desperata försök att döva smärtan när allt är ett helvete, precis som det också kan vara en bakomliggande orsak till ett liv på gatan. Icke desto mindre försvårar det problemet med att få en bostad i vilket som helst av fallen.

För att gå till botten med hemlösheten krävs pengar och tid. En bas med pengar finns för att pröva olika möjligheter – det var just sökandet efter lösningar som potten var tänkt att användas till, inte färdigställande av något byggnadskomplex eller någon inrättning. Men finns tid? Givetvis är det en prioriteringsfråga.

Givetvis finns mycket att ta itu med i vårt samhälle och vissa saker måste ge vika för andra. Ovan nämnda Mikael säger att hemlöshet får en att tappa människovärdet. Och människors värde är väl ändå ett skolboksexempel på något som borde listas högst upp bland prioriteringarna?

De där pengarna behöver det sättas sprätt på, åt rätt håll. Mariehamns stad behöver, med tusenlapparnas hjälp och möjligen också i samarbete med landskapet, se sig om åt alla möjliga väderstreck för att hitta fungerande åtgärder för missbruket, för att hitta ett sätt att ge alla invånare en plats att sova på, där de kan laga mat, tvätta sig och känna trygghet. Sådant som är grundläggande för att sedan nysta upp vidare knutar – arbetslöshet, till exempel.

Använd de resurser som finns. Det är det minsta som kan göras.