Äntligen blev åländsk politik riktigt rolig
I lördags var åländsk politik riktigt rolig. Synd att så många missade det.
Ibland när man lyssnar på lagtingsdebatten så undrar man om människorna där någonsin har roligt. Så surt och elakt är det, och så många som verkar vara så väldigt lite intresserade av det de håller på med.
Tänk då, vilken helomvändning, när samma människor på lördags på Torget visade framfötterna med sång, lustiga hattar, snabbkäftade ordväxlingar och träffsäkra imitationer av kollegor, allt med både debattglädje och glimten i ögat.
Politik ska naturligtvis inte bara vara party och underhållning. Allt behöver inte tramsas och flamsas bort, men nog är det ju befriande att slippa gravallvaret en liten stund och upptäcka att det även hos den fyrkantigaste gobbe kan rymmas både självinsikt och värme, och att den fladdrigaste tanten kan vara riktigt elak när det behövs, på ett roligt sätt.
I den avslutande näringslivsdebatten sades det dessutom mer om sakpolitiken än man får sig till livs på många, långa presskonferenser där partifolket får hålla monolog.
Lennart Isaksson och Fredrik Karlström stärkte bilden av ett högeralternativ som inte är så förtvivlat ängsligt i mitten som de åländska partierna ibland vill vara.
Tobben Eliasson (C) gav debattens kortaste och tydligaste svar, på Fredrik Karlströms fråga (en gammal käpphäst förvisso) om lättnader för företagare som anställer nytt folk.
”Javisst”, sa han, och så var det inget mer med det. Skönt med ett enkelt konstaterande ibland.
Palavern på Torget visade helt enkelt hur bra det är för politiker att möta sina väljare i verkligheten, och hur bra det är med styrda debatter där kravet på stringens och tydlighet är större än i lagtingets plenisal, där tendensen är stark att man står och håller monologer för sina partivänner, eftersom medborgarna lyser med sin frånvaro och kollegorna i andra partier har gått på kaffe.
Det är nu ett drygt år till nästa lagtingsval. Med målet att få upp röstningsprocenten i nästa val, och särskilt bland förstagångsväljare, borde de åländska partierna ta de goda erfarenheterna från Torget i lördags, och fundera på följande.
1. Var kan vi möta våra väljare?
2. Hur ska vi göra det på ett roligt och (ja) underhållande sätt?
3. Hur mycket vågar vi samarbeta för att ge politiken som helhet ett lyft, även om det kanske någon gång gynnar även något annat parti?
De traditionella valdebatternas tid är över. Ingen kommer för att lyssna till ändlösa paneldiskussioner med politiker som upprepar samma saker som de sagt hundra gånger förr, på precis samma sätt.
Det korta, rappa, retsamma formatet på Palaver på Torget gav en föraning om något mycket bättre, något som det lättsamma formatet till trots faktiskt säger mer om de ideologiska skiljelinjerna, åsikterna i sakfrågor och om partilinjerna än alla manifest i världen.
Att man dessutom får sig till livs en dos politisk personlighet och karisma (hos dem som har det) är en stor bonus. Även det är nämligen en merit hos de politiker vi ska välja.
